Flaviviridae
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Virusfamilj — höljeförsedda, enkelsträngade (+)RNA-virus |
| Genom | ssRNA(+), ca 11 kb, ett enda polyprotein |
| Släkten | Flavivirus, Hepacivirus (Hepatit C), Pestivirus, Pegivirus |
| Vektor | Oftast Myggor eller Fästingar (arbovirus) |
| Nyckelsjukdomar | Gula febern, Denguefeber, Zikavirus, TBE, Japansk encefalit, West Nile-virus |
Mikrobiologi
- Sfäriska, 40–60 nm, ikosahedralt kapsid, lipidhölje med E-protein (envelope) och M-protein.
- Genomet är positiv-sense ssRNA och fungerar direkt som mRNA → translateras till ett polyprotein som klyvs av virus- och värdproteaser till 3 strukturella (C, prM/M, E) och 7 icke-strukturella proteiner (NS1, NS2A/B, NS3, NS4A/B, NS5).
- NS3 = proteas/helikas, NS5 = RNA-beroende RNA-polymeras — båda är läkemedelsmål vid Hepatit C (Sofosbuvir mot NS5B, Grazoprevir mot NS3/4A).
- Replikation i cytoplasman på ombildade ER-membran. Saknar korrekturläsning → hög mutationsfrekvens och Kvasispecies (särskilt HCV, 6 genotyper).
Viktiga arter
| Virus | Vektor/smittväg | Klinik | Profylax |
|---|---|---|---|
| Gula febern | Aedes aegypti | Feber, ikterus, blödning, hepatit; letalitet 20–50 % i toxisk fas | Levande försvagat vaccin 17D, livslångt skydd |
| Denguevirus (4 serotyper) | Aedes | Hög feber, retroorbital smärta, “breakbone fever”, utslag, Trombocytopeni | Vaccin med begränsad indikation |
| Zikavirus | Aedes, sexuellt, vertikalt | Mild febersjukdom; kongenital Mikrocefali, Guillain-Barrés syndrom | Myggskydd, undvik graviditet i endemiskt område |
| TBE (fästingburen encefalit) | Ixodes ricinus | Bifasiskt: influensabild → Meningoencefalit | Effektivt inaktiverat vaccin, 3+1 doser |
| Japansk encefalit | Culex, gris/fågelreservoar | Encefalit, hög letalitet i Asien | Inaktiverat vaccin |
| West Nile-virus | Culex, fågelreservoar | Oftast asymtomatisk; encefalit hos äldre | Inget vaccin |
| Hepatit C | Blod, i.v. missbruk | Kronisk hepatit, Levercirros, Hepatocellulär cancer | Ingen vaccination; DAA botar >95 % |
Patogenes
- Virus injiceras i huden → replikation i dendritiska Langerhansceller → dränage till lymfkörtel → primär Viremi → spridning till lever, mjälte, CNS.
- Antibody-dependent enhancement (ADE): vid sekundär Denguefeber med annan serotyp binder icke-neutraliserande korsreaktiva antikroppar viruset och underlättar upptag via Fcγ-receptor i makrofager → högre virusmängd, cytokinstorm → dengue med svår plasmaläckage och blödning.
- NS1-proteinet frisätts och skadar Endotelets Glykokalyx → kapillärläckage.
Diagnostik och behandling
- Akut: PCR på serum (första veckan), NS1-antigen (dengue).
- Senare: IgM/IgG-serologi — korsreaktivitet mellan flavivirus är ett stort problem; neutralisationstest krävs för säkerställande.
- TBE diagnostiseras i praktiken serologiskt eftersom viremin är över när CNS-symtomen kommer.
- Behandling är symtomatisk för de flesta; undvik NSAID vid dengue pga blödningsrisk (ge Paracetamol).
- Hepatit C behandlas med direktverkande antivirala (Sofosbuvir + Ledipasvir/Velpatasvir) i 8–12 veckor.
Klinisk pärla
Feber hos hemvändande resenär från tropikerna: tänk först Malaria (utesluts med blodutstryk/snabbtest), därefter Denguefeber och Tyfoidfeber. Trombocytopeni + leukopeni + feber efter Aedes-exponering talar starkt för dengue.
Tenta-fokus
ADE-fenomenet vid sekundär denguefeber med annan serotyp är klassisk tentafråga. Zikavirus är det flavivirus som ger kongenital Mikrocefali och som även smittar sexuellt. TBE är bifasiskt och förebyggs med vaccin — Borrelia från samma fästing gör det inte.