Leishmania donovani
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Leishmania donovani är en protozo (flagellat) som orsakar visceral leishmaniasis, även kallad kala-azar (“svart feber”).
- Sprids av sandmyggor och angriper det mononukleära fagocytsystemet — mjälte, lever och benmärg.
- Obehandlad visceral leishmaniasis har en letalitet på över 95 % inom två år.
Mikrobiologi
- Tillhör familjen Trypanosomatidae, besläktad med Trypanosoma.
- Två livsstadier:
- Promastigot — flagellerad, extracellulär form i sandmyggans tarm.
- Amastigot — rund, saknar synlig flagell, intracellulär i Makrofager hos värden.
- Har en kinetoplast (mitokondriellt DNA-nätverk) som syns som en mörk punkt vid Giemsafärgning och används diagnostiskt.
Smittvägar och epidemiologi
- Vektor: honsandmygga av släktet Phlebotomus (gamla världen) — biter i skymning och natt.
- L. donovani är antroponotisk (människa till människa via vektor) och finns i Indien, Bangladesh, Nepal, Sudan och Etiopien.
- Närbesläktade L. infantum är zoonotisk med hund som reservoar och förekommer runt Medelhavet — den art svenska resenärer och hundimportörer oftast möter.
- Ovanliga smittvägar: blodtransfusion, delade sprutor, kongenitalt.
Patogenes
- Promastigoter inokuleras i huden, fagocyteras av Makrofager och omvandlas till amastigoter.
- Överlever i fagolysosomen genom att hämma respiratory burst (NADPH-oxidas) och nedreglera IL-12-produktion.
- Ett dominerande Th2-svar (IL-4, IL-10) tillåter okontrollerad förökning; skydd kräver Th1-svar med IFN-gamma som aktiverar makrofagerna.
- Parasiterna sprids till mjälte, lever, benmärg och lymfkörtlar — därav benämningen visceral.
Symtom
- Inkubationstid 2–6 månader (kan vara år vid Immunsuppression).
- Långdragen oregelbunden Feber, ofta med två toppar per dygn.
- Uttalad splenomegali (kan nå ned i lilla bäckenet) och hepatomegali.
- Kraftig avmagring, kakexi och hypergammaglobulinemi med polyklonal B-cellsaktivering.
- Pancytopeni med Anemi, leukopeni och trombocytopeni → infektions- och blödningsbenägenhet.
- Hyperpigmentering av huden (därav “kala-azar” = svart sjuka) ses i Indien.
- Post-kala-azar dermal leishmaniasis (PKDL) kan uppträda månader till år efter behandling.
Diagnostik
- Mikroskopi av aspirat från benmärg, mjälte eller lymfkörtel med Giemsafärgning — amastigoter inuti makrofager (Leishman-Donovan-kroppar). Mjältaspirat har högst sensitivitet men blödningsrisk.
- PCR på benmärg eller helblod — hög sensitivitet, förstahandsmetod i Sverige.
- rK39-snabbtest (immunkromatografi) — enkelt fälttest med hög sensitivitet vid L. donovani, sämre i Östafrika och vid HIV-koinfektion.
- Labbfynd: pancytopeni, mycket hög SR, inverterad albumin/globulin-kvot.
Behandling
- Liposomalt amfotericin B är förstahandsval i Europa och Indien — kort kur, låg toxicitet.
- Alternativ: miltefosin (peroralt, teratogent), paromomycin, pentavalenta antimonpreparat (natriumstiboglukonat — kardiotoxiskt, tilltagande resistens i Indien).
- Vid HIV-koinfektion krävs ofta längre behandling plus sekundärprofylax och optimerad ART — recidivrisken är hög.
- Profylax: myggnät, repellent, undvik utomhusvistelse i skymningen. Inget vaccin finns.
Klinisk pärla
Feber + massiv splenomegali + pancytopeni hos en person som vistats i Medelhavsområdet, Indien eller Östafrika ska leda tanken till visceral leishmaniasis. Differentialdiagnoserna Malaria, Tuberkulos och hematologisk malignitet måste uteslutas — benmärgspunktion löser ofta båda frågorna samtidigt.
Tenta-fokus
Skilj på formerna: amastigot = intracellulär i människa (ingen synlig flagell), promastigot = extracellulär i sandmyggan (flagell). Kom ihåg att L. donovani ger visceral sjukdom medan L. major/tropica ger kutan, och att Th1/IFN-gamma är det skyddande svaret.
Kopplingar
- visceral leishmaniasis — sjukdomsbilden som parasiten orsakar
- Makrofager — värdcellen där amastigoterna förökar sig
- Malaria — viktig differentialdiagnos vid feber och splenomegali efter tropikresa
- HIV — koinfektion ger atypiskt förlopp och hög recidivrisk
- Th1-svar — det immunsvar som krävs för parasitkontroll