Leishmania tropica

Kurs: Basvetenskap 6

TypIntracellulär Protozo (flagellat, kinetoplastid)
SjukdomKutan leishmaniasis — “orientböld”, torr typ
VektorSandmygga, Phlebotomus-arter
UtbredningMellanöstern, Nordafrika, Centralasien, Medelhavsområdet
DiagnostikHudbiopsi/skrap med Giemsa, PCR, odling (NNN-medium)
BehandlingOfta självläkande; Antimonpreparat, Miltefosin, Liposomalt amfotericin B

Mikrobiologi

  • Leishmania tropica tillhör familjen Trypanosomatidae och har ett kinetoplast-DNA i sin enda mitokondrie.
  • Två livsstadier: promastigot (flagellerad, extracellulär, i sandmyggans tarm) och amastigot (rund, utan synlig flagell, intracellulär i värdens Makrofager).
  • Amastigoterna ses i Giemsafärgning som små runda kroppar med kärna och en stavformad kinetoplast — “Leishman-Donovan-kroppar”.

Smittvägar och epidemiologi

  • Överförs vid blodmål av honsandmyggan, som är aktiv i skymning och gryning och tyst till skillnad från vanliga myggor.
  • L. tropica orsakar framför allt antroponotisk kutan leishmaniasis i urban miljö — människan är huvudreservoar, till skillnad från zoonotiska L. major (gnagare).
  • Ökande antal fall i Europa hos migranter och resenärer från Syrien, Afghanistan och Iran.
  • Inkubationstid 2 veckor till flera månader, ibland över ett år.

Patogenes

  • Promastigoter fagocyteras av makrofager men undkommer avdödning genom att hämma fagosom-lysosomfusion och nedreglera radikalproduktion.
  • Ytmolekylerna lipofosfoglykan (LPG) och gp63-proteas inaktiverar komplement och lysosomala enzymer.
  • Sjukdomsutfallet styrs av T-cellsbalansen: Th1-svar med IFN-γ ger makrofagaktivering och läkning, medan Th2-dominans med IL-4 och IL-10 ger persistens och spridning.

Kliniska former inom släktet

ArtFormGeografi
L. tropicaKutan, torr, urban, långsamt läkandeMellanöstern, Centralasien
Leishmania majorKutan, våt/ulcererande, rural zoonosNordafrika, Mellanöstern
Leishmania braziliensisMukokutan (espundia)Sydamerika
Leishmania donovaniVisceral (Kala-azar)Indien, Östafrika
Leishmania infantumVisceral, även kutan; hund som reservoarMedelhavsområdet

Symtom och förlopp

  • Börjar som en liten papel på exponerad hud (ansikte, armar) som långsamt växer till en torr, krustabelagd nodulus.
  • Utvecklas till ett smärtfritt sår med upphöjd, indurerad kant (“vulkankrater”) och centralt eskar — typiskt utan sekundärinfektion.
  • Läker spontant över 6–18 månader men lämnar ett atrofiskt, deprimerat ärr som kan vara vanställande i ansiktet.
  • Sällsynt form: leishmaniasis recidivans — kroniska satellitlesioner i ärrkanten, kliniskt lik Lupus vulgaris.

Diagnostik och behandling

  • Prov tas från sårkanten, inte från nekrotisk botten: skrap, stansbiopsi eller aspirat.
  • Giemsa-färgat utstryk för amastigoter, PCR för artbestämning (styr behandlingsvalet), odling på NNN-medium.
  • Serologi har lågt värde vid kutan sjukdom; Montenegro-test används inte rutinmässigt i Sverige.
  • Behandling: små, okomplicerade lesioner kan följas expektans. Lokal terapi med intralesionella Antimonpreparat, kryoterapi eller värmebehandling.
  • Systemisk behandling vid lesioner i ansiktet, över leder, multipla eller >4 cm: Liposomalt amfotericin B, Miltefosin eller natriumstiboglukonat.
  • Profylax: myggnät, impregnerade nät med fin maskvidd (sandmyggan är liten), repellent, undvika utomhusvistelse i skymningen.

Klinisk pärla

Ett smärtfritt, kroniskt sår med upphöjd kant hos någon som varit i Mellanöstern och som inte svarat på antibiotika ska föranleda leishmaniasisutredning. Att sårets utseende inte förändras av antibiotikakurer är ett starkt diagnostiskt argument.

Tenta-fokus

Amastigot = intracellulärt i makrofag hos människan; promastigot = flagellerad i sandmyggan. Artbestämning med PCR är viktig eftersom L. braziliensis kräver systemisk behandling för att förebygga mukokutan spridning, medan L. tropica ofta självläker.

Kopplingar