Leishmania tropica
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Intracellulär Protozo (flagellat, kinetoplastid) |
| Sjukdom | Kutan leishmaniasis — “orientböld”, torr typ |
| Vektor | Sandmygga, Phlebotomus-arter |
| Utbredning | Mellanöstern, Nordafrika, Centralasien, Medelhavsområdet |
| Diagnostik | Hudbiopsi/skrap med Giemsa, PCR, odling (NNN-medium) |
| Behandling | Ofta självläkande; Antimonpreparat, Miltefosin, Liposomalt amfotericin B |
Mikrobiologi
- Leishmania tropica tillhör familjen Trypanosomatidae och har ett kinetoplast-DNA i sin enda mitokondrie.
- Två livsstadier: promastigot (flagellerad, extracellulär, i sandmyggans tarm) och amastigot (rund, utan synlig flagell, intracellulär i värdens Makrofager).
- Amastigoterna ses i Giemsafärgning som små runda kroppar med kärna och en stavformad kinetoplast — “Leishman-Donovan-kroppar”.
Smittvägar och epidemiologi
- Överförs vid blodmål av honsandmyggan, som är aktiv i skymning och gryning och tyst till skillnad från vanliga myggor.
- L. tropica orsakar framför allt antroponotisk kutan leishmaniasis i urban miljö — människan är huvudreservoar, till skillnad från zoonotiska L. major (gnagare).
- Ökande antal fall i Europa hos migranter och resenärer från Syrien, Afghanistan och Iran.
- Inkubationstid 2 veckor till flera månader, ibland över ett år.
Patogenes
- Promastigoter fagocyteras av makrofager men undkommer avdödning genom att hämma fagosom-lysosomfusion och nedreglera radikalproduktion.
- Ytmolekylerna lipofosfoglykan (LPG) och gp63-proteas inaktiverar komplement och lysosomala enzymer.
- Sjukdomsutfallet styrs av T-cellsbalansen: Th1-svar med IFN-γ ger makrofagaktivering och läkning, medan Th2-dominans med IL-4 och IL-10 ger persistens och spridning.
Kliniska former inom släktet
| Art | Form | Geografi |
|---|---|---|
| L. tropica | Kutan, torr, urban, långsamt läkande | Mellanöstern, Centralasien |
| Leishmania major | Kutan, våt/ulcererande, rural zoonos | Nordafrika, Mellanöstern |
| Leishmania braziliensis | Mukokutan (espundia) | Sydamerika |
| Leishmania donovani | Visceral (Kala-azar) | Indien, Östafrika |
| Leishmania infantum | Visceral, även kutan; hund som reservoar | Medelhavsområdet |
Symtom och förlopp
- Börjar som en liten papel på exponerad hud (ansikte, armar) som långsamt växer till en torr, krustabelagd nodulus.
- Utvecklas till ett smärtfritt sår med upphöjd, indurerad kant (“vulkankrater”) och centralt eskar — typiskt utan sekundärinfektion.
- Läker spontant över 6–18 månader men lämnar ett atrofiskt, deprimerat ärr som kan vara vanställande i ansiktet.
- Sällsynt form: leishmaniasis recidivans — kroniska satellitlesioner i ärrkanten, kliniskt lik Lupus vulgaris.
Diagnostik och behandling
- Prov tas från sårkanten, inte från nekrotisk botten: skrap, stansbiopsi eller aspirat.
- Giemsa-färgat utstryk för amastigoter, PCR för artbestämning (styr behandlingsvalet), odling på NNN-medium.
- Serologi har lågt värde vid kutan sjukdom; Montenegro-test används inte rutinmässigt i Sverige.
- Behandling: små, okomplicerade lesioner kan följas expektans. Lokal terapi med intralesionella Antimonpreparat, kryoterapi eller värmebehandling.
- Systemisk behandling vid lesioner i ansiktet, över leder, multipla eller >4 cm: Liposomalt amfotericin B, Miltefosin eller natriumstiboglukonat.
- Profylax: myggnät, impregnerade nät med fin maskvidd (sandmyggan är liten), repellent, undvika utomhusvistelse i skymningen.
Klinisk pärla
Ett smärtfritt, kroniskt sår med upphöjd kant hos någon som varit i Mellanöstern och som inte svarat på antibiotika ska föranleda leishmaniasisutredning. Att sårets utseende inte förändras av antibiotikakurer är ett starkt diagnostiskt argument.
Tenta-fokus
Amastigot = intracellulärt i makrofag hos människan; promastigot = flagellerad i sandmyggan. Artbestämning med PCR är viktig eftersom L. braziliensis kräver systemisk behandling för att förebygga mukokutan spridning, medan L. tropica ofta självläker.
Kopplingar
- Kutan leishmaniasis — sjukdomsbilden
- Leishmania donovani — viscerala formen inom släktet
- Makrofager — värdcellen för amastigoter
- Th1 — skyddande immunsvar
- Miltefosin — peroral behandlingsmöjlighet
- Protozo — organismgruppen