Babesios
Kurs: Basvetenskap 6
| Agens | Babesia spp. — intraerytrocytär protozo (apicomplexa) |
| Vektor | Ixodes-fästingar (I. ricinus i Europa, I. scapularis i USA) |
| Nyckelfynd | Feber, Hemolytisk anemi, ringformer i erytrocyter, “maltakors” |
| Riskgrupp | Aspleni, ålder >50 år, Immunsuppression, HIV |
| Behandling | Atovakvon + Azitromycin (mild), Klindamycin + Kinin (svår) |
| Samsmitta | Borrelia burgdorferi, Anaplasma phagocytophilum |
Vad är det?
- Babesios (“human piroplasmos”) är en malarialiknande zoonos orsakad av protozoer som infekterar erytrocyter.
- B. microti dominerar i Nordamerika, B. divergens och B. venatorum i Europa. B. divergens ger den svåraste sjukdomen och drabbar nästan uteslutande spleniektomerade.
- I Sverige mycket ovanligt men förekommer — antikroppar påvisas hos en del fästingexponerade och enstaka fall är rapporterade.
Mikrobiologi och livscykel
- Reservoar är gnagare (B. microti) respektive nötkreatur (B. divergens); fästingen är både vektor och definitiv värd.
- Sporozoiter injiceras vid fästingbett, invaderar erytrocyter direkt (ingen leverfas, till skillnad från Plasmodium).
- Inne i erytrocyten sker asynkron delning genom binär fission till merozoiter → cellysering → nya erytrocyter invaderas.
- Frånvaron av leverfas och av hypnozoiter förklarar att det inte finns någon “återfallsbehandling” motsvarande Primakin.
- Alternativa smittvägar: blodtransfusion (Babesia är den vanligaste transfusionsöverförda parasiten i USA) och transplacentärt.
Klinisk bild
- Inkubationstid 1–4 veckor efter fästingbett, upp till 9 veckor efter transfusion.
- Gradvis insättande feber, frossa, svettningar, huvudvärk, myalgi, trötthet, aptitlöshet — ospecifikt influensaliknande.
- Ingen utslagsbild (till skillnad från Erythema migrans vid Borrelia).
- Hemolys ger Ikterus, mörk urin, splenomegali och hepatomegali.
- Svår sjukdom: ARDS, Disseminerad intravasal koagulation, Njursvikt, mjältruptur, parasitemi >10 %.
| Fynd | Babesios | Malaria |
|---|---|---|
| Leverfas | Nej | Ja |
| Feberperiodicitet | Oregelbunden | Ofta cyklisk (48/72 h) |
| Pigment (hemozoin) | Saknas | Finns |
| Maltakors (tetrader) | Patognomont | Saknas |
| Extracellulära ringar | Vanligt | Ovanligt |
| Reseanamnes | Fästingexponering | Endemiskt område |
Diagnostik
- Giemsafärgat blodutstryk (tjock och tunn droppe): små ringformer, ofta flera per erytrocyt, extracellulära former, och den patognomona “maltakorstetraden” (fyra merozoiter i kors).
- PCR är känsligast vid låg parasitemi och används för konfirmation och artbestämning.
- Serologi (IFA) för retrospektiv diagnos; kan vara negativ tidigt.
- Laboratoriefynd: Hemolytisk anemi med sänkt haptoglobin, förhöjt LD och indirekt bilirubin, Trombocytopeni (mycket vanligt), lätt transaminasstegring, förhöjt CRP.
Behandling
- Mild till måttlig sjukdom: Atovakvon 750 mg × 2 + Azitromycin 500–1000 mg dag 1 därefter 250 mg × 1, i 7–10 dagar. Bättre tolererat.
- Svår sjukdom: Klindamycin 600 mg i.v. × 3–4 + Kinin 650 mg p.o. × 3, i 7–10 dagar.
- Utbytestransfusion vid parasitemi >10 %, svår hemolys, eller organsvikt.
- Immunsupprimerade kan kräva ≥6 veckors behandling och ska behandlas tills utstryket varit negativt i minst 2 veckor — annars relapsrisk.
Prevention
- Fästingskydd: heltäckande kläder, repellent, daglig kroppsinspektion, snabb borttagning av fästing.
- Blodgivarscreening med PCR/antikroppar i endemiska områden.
- Spleniektomerade bör informeras särskilt — samma riskgrupp som för OPSI.
Klinisk pärla
Misstänk babesios hos den spleniektomerade patienten med feber och hemolys efter fästingexponering — B. divergens ger hos dessa ett fulminant förlopp med hög parasitemi och mortalitet över 40 %. Mjälten är avgörande för att clearance av infekterade erytrocyter.
Tenta-fokus
Maltakorset (tetraden) skiljer Babesia från Plasmodium falciparum; Babesia saknar dessutom hemozoinpigment och har ingen leverfas. Kom ihåg att samtidig Borrelia-infektion är vanlig eftersom vektorn är densamma — behandla båda vid misstanke.
Kopplingar
- Ixodes — fästingvektorn, delad med Borrelia och Anaplasma
- Malaria — viktigaste differentialdiagnosen mikroskopiskt
- Hemolytisk anemi — den dominerande patofysiologiska konsekvensen
- Aspleni — starkaste riskfaktorn för svår sjukdom
- Borrelia burgdorferi — vanlig samsmitta
- Erytrocyt — parasitens replikationsnisch