Babesios

Kurs: Basvetenskap 6

Agens	Babesia spp. — intraerytrocytär protozo (apicomplexa)
Vektor	Ixodes-fästingar (I. ricinus i Europa, I. scapularis i USA)
Nyckelfynd	Feber, Hemolytisk anemi, ringformer i erytrocyter, “maltakors”
Riskgrupp	Aspleni, ålder >50 år, Immunsuppression, HIV
Behandling	Atovakvon + Azitromycin (mild), Klindamycin + Kinin (svår)
Samsmitta	Borrelia burgdorferi, Anaplasma phagocytophilum

Vad är det?

• Babesios (“human piroplasmos”) är en malarialiknande zoonos orsakad av protozoer som infekterar erytrocyter.
• B. microti dominerar i Nordamerika, B. divergens och B. venatorum i Europa. B. divergens ger den svåraste sjukdomen och drabbar nästan uteslutande spleniektomerade.
• I Sverige mycket ovanligt men förekommer — antikroppar påvisas hos en del fästingexponerade och enstaka fall är rapporterade.

Mikrobiologi och livscykel

• Reservoar är gnagare (B. microti) respektive nötkreatur (B. divergens); fästingen är både vektor och definitiv värd.
• Sporozoiter injiceras vid fästingbett, invaderar erytrocyter direkt (ingen leverfas, till skillnad från Plasmodium).
• Inne i erytrocyten sker asynkron delning genom binär fission till merozoiter → cellysering → nya erytrocyter invaderas.
• Frånvaron av leverfas och av hypnozoiter förklarar att det inte finns någon “återfallsbehandling” motsvarande Primakin.
• Alternativa smittvägar: blodtransfusion (Babesia är den vanligaste transfusionsöverförda parasiten i USA) och transplacentärt.

Klinisk bild

• Inkubationstid 1–4 veckor efter fästingbett, upp till 9 veckor efter transfusion.
• Gradvis insättande feber, frossa, svettningar, huvudvärk, myalgi, trötthet, aptitlöshet — ospecifikt influensaliknande.
• Ingen utslagsbild (till skillnad från Erythema migrans vid Borrelia).
• Hemolys ger Ikterus, mörk urin, splenomegali och hepatomegali.
• Svår sjukdom: ARDS, Disseminerad intravasal koagulation, Njursvikt, mjältruptur, parasitemi >10 %.

Fynd	Babesios	Malaria
Leverfas	Nej	Ja
Feberperiodicitet	Oregelbunden	Ofta cyklisk (48/72 h)
Pigment (hemozoin)	Saknas	Finns
Maltakors (tetrader)	Patognomont	Saknas
Extracellulära ringar	Vanligt	Ovanligt
Reseanamnes	Fästingexponering	Endemiskt område

Diagnostik

• Giemsafärgat blodutstryk (tjock och tunn droppe): små ringformer, ofta flera per erytrocyt, extracellulära former, och den patognomona “maltakorstetraden” (fyra merozoiter i kors).
• PCR är känsligast vid låg parasitemi och används för konfirmation och artbestämning.
• Serologi (IFA) för retrospektiv diagnos; kan vara negativ tidigt.
• Laboratoriefynd: Hemolytisk anemi med sänkt haptoglobin, förhöjt LD och indirekt bilirubin, Trombocytopeni (mycket vanligt), lätt transaminasstegring, förhöjt CRP.

Behandling

• Mild till måttlig sjukdom: Atovakvon 750 mg × 2 + Azitromycin 500–1000 mg dag 1 därefter 250 mg × 1, i 7–10 dagar. Bättre tolererat.
• Svår sjukdom: Klindamycin 600 mg i.v. × 3–4 + Kinin 650 mg p.o. × 3, i 7–10 dagar.
• Utbytestransfusion vid parasitemi >10 %, svår hemolys, eller organsvikt.
• Immunsupprimerade kan kräva ≥6 veckors behandling och ska behandlas tills utstryket varit negativt i minst 2 veckor — annars relapsrisk.

Prevention

• Fästingskydd: heltäckande kläder, repellent, daglig kroppsinspektion, snabb borttagning av fästing.
• Blodgivarscreening med PCR/antikroppar i endemiska områden.
• Spleniektomerade bör informeras särskilt — samma riskgrupp som för OPSI.

Klinisk pärla

Misstänk babesios hos den spleniektomerade patienten med feber och hemolys efter fästingexponering — B. divergens ger hos dessa ett fulminant förlopp med hög parasitemi och mortalitet över 40 %. Mjälten är avgörande för att clearance av infekterade erytrocyter.

Tenta-fokus

Maltakorset (tetraden) skiljer Babesia från Plasmodium falciparum; Babesia saknar dessutom hemozoinpigment och har ingen leverfas. Kom ihåg att samtidig Borrelia-infektion är vanlig eftersom vektorn är densamma — behandla båda vid misstanke.

Kopplingar

• Ixodes — fästingvektorn, delad med Borrelia och Anaplasma
• Malaria — viktigaste differentialdiagnosen mikroskopiskt
• Hemolytisk anemi — den dominerande patofysiologiska konsekvensen
• Aspleni — starkaste riskfaktorn för svår sjukdom
• Borrelia burgdorferi — vanlig samsmitta
• Erytrocyt — parasitens replikationsnisch