Apikomplexa

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

Struktur och särdrag

  • Apikala komplexet består av conoid, rhoptrier och mikronemer — sekretoriska organeller som tömmer proteiner som bildar en moving junction mellan parasit och värdcellsmembran.
  • Apikoplast: en reliktplastid från en sekundär endosymbios med en rödalg. Den saknar fotosyntes men driver fettsyra-, isoprenoid- och hemsyntes. Eftersom den är av bakteriellt ursprung kan den hämmas av Doxycyklin, Klindamycin och Azitromycin — förklaringen till varför antibiotika fungerar mot malaria och babesios.
  • Ingen rörelse med flageller eller cilier hos invasiva stadier; istället gliding motility driven av ett aktin-myosinsystem (glideosom).

Livscykel — gemensamt mönster

  • Tre faser: schizogoni (asexuell mångfaldigande delning), gametogoni (könscellsbildning) och sporogoni (sporozoitbildning efter befruktning).
  • Slutvärden hyser den sexuella cykeln: Anopheles för Plasmodium, katt för Toxoplasma gondii.
  • Infektiöst stadium mot människa är sporozoit (malaria via mygga; oocysta via vatten/mat vid kryptosporidios).

Klinisk betydelse per art

Diagnostik

Klinisk pärla

Apikoplasten är hela fylumets akilleshäl. Den förklarar varför en “bakteriehämmare” som Klindamycin är verksam vid babesios och varför Doxycyklin används som malariaprofylax — effekten är fördröjd eftersom apikoplastdefekten slår igenom först i nästa generation (“delayed death”).

Tenta-fokus

Kunna att alla apikomplexa är obligat intracellulära och saknar rörelseorganeller, samt kunna koppla apikala komplexet till invasionen. Kunna listan över humanpatogena släkten och vilka som är oocystaburna via vatten/mat kontra vektorburna.

Kopplingar