Cytoadherens
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Cytoadherens är förmågan hos Plasmodium falciparum-infekterade erytrocyter att binda till Endotel i små kärl och därmed undgå att passera Mjälten.
- Fenomenet är den centrala patofysiologiska mekanismen bakom Svår malaria och förklarar varför just P. falciparum — men inte P. vivax, P. ovale eller P. malariae — är livshotande.
Molekylär mekanism
- Parasiten exporterar PfEMP1 (Plasmodium falciparum erythrocyte membrane protein 1) till erytrocytens yta, där det presenteras på utskott kallade Knobs (uppbyggda av KAHRP).
- PfEMP1 kodas av ca 60 var-gener; parasiten uttrycker en i taget och byter genom Antigen variation → undgår antikroppssvaret och ger recidiverande parasitemitoppar.
- Olika PfEMP1-varianter binder olika endotelreceptorer:
- CD36 — bred bindning i de flesta vävnader.
- ICAM-1 — hjärnendotel; kopplat till Cerebral malaria (särskilt DC8/DC13-varianter med EPCR-bindning).
- EPCR (endotelialt proteinreceptor för protein C) — bindning stör den antikoagulanta och antiinflammatoriska protein C-vägen.
- Kondroitinsulfat A i Placenta — VAR2CSA-varianten ger Placentamalaria.
Relaterade adhesionsfenomen
- Sekvestrering — nettoeffekten: mogna Trofozoiter och Schizonter försvinner ur perifert blod och ansamlas i mikrocirkulationen.
- Rosettbildning — infekterad erytrocyt binder oinfekterade erytrocyter (via CR1, blodgruppsantigen A/B, heparansulfat) → större aggregat, kraftigare kärlobstruktion; associerat med svår sjukdom.
- Autoagglutination — infekterade erytrocyter klumpar ihop sig med varandra via blodplättar och CD36.
Konsekvenser
- Mikrovaskulär obstruktion → nedsatt vävnadsperfusion → Laktatacidos, Hypoglykemi och organsvikt.
- CNS: Cerebral malaria med sänkt medvetande, kramper, retinal blödning; hög mortalitet.
- Njure: Akut njurskada. Lunga: ARDS. Placenta: låg födelsevikt, Intrauterin tillväxthämning, Maternell anemi.
- Endotelaktivering → uppreglering av ICAM-1 och frisättning av Angiopoietin-2 → ond cirkel med ytterligare adhesion.
Klinisk betydelse
- Perifer parasitemi underskattar den totala parasitbördan — huvuddelen sitter sekvestrerad. En låg parasitemi utesluter alltså inte svår malaria.
- Övervikt av mogna former (trofozoiter/schizonter) i utstryk är ett varningstecken.
- Artesunat intravenöst är förstahandsval vid svår malaria och verkar bl.a. genom att döda unga ringstadier innan de hinner uttrycka PfEMP1 och sekvestrera — förklarar dess överlägsenhet över Kinin.
- Gravida i endemiska områden utvecklar med tiden antikroppar mot VAR2CSA — därför drabbas framför allt förstföderskor av placentamalaria. Detta är grunden för PfSPZ- och VAR2CSA-vaccinförsök.
Klinisk pärla
Cytoadherens förklarar varför du inte kan lita på parasitemin ensam: en patient med 1 % parasitemi men medvetandepåverkan, acidos och schizonter i utstryket har svår malaria och ska ha intravenöst artesunat, inte peroral behandling.
Tenta-fokus
Kunna kedjan: var-gen → PfEMP1 → knobs → bindning till CD36/ICAM-1/EPCR/CSA → sekvestrering → mikrovaskulär obstruktion → organsvikt. Kunna varför placentamalaria drabbar förstföderskor (ingen immunitet mot VAR2CSA ännu) och varför bara P. falciparum ger denna bild.
Kopplingar
- Plasmodium falciparum — den enda malariaparasit som sekvestrerar i denna omfattning
- PfEMP1 — adhesionsmolekylen
- Cerebral malaria — den svåraste konsekvensen
- Artesunat — behandlingen som bryter sekvestreringen
- Antigen variation — immunevasionsstrategin var-generna möjliggör