Postanalys

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Den tredje och sista fasen av laboratorieprocessen — allt som sker efter att mätningen är utförd. Hit hör svarsrapportering, vidimering i journalen, tolkning av resultatet (normalt eller avvikande) samt de medicinska åtgärder som tolkningen leder till. Liksom preanalysen ligger fasen organisatoriskt till stor del utanför laboratoriet.

Mekanism

• Faserna definieras utifrån tidpunkten relativt själva mätningen, inte utifrån var i organisationen arbetet utförs.
• Processen är till största delen datoriserad: svaren går elektroniskt till laboratoriedatorsystemet, som kan nås från avdelningar och mottagningar, och därifrån vidare till journalsystemet — även från sjukhuslaboratorier ut till primärvårdsenheterna.
• Den elektroniska svarsrapporteringen har undanröjt många av de fel som manuell inskrivning tidigare medförde.
• Samtliga resultat måste vidimeras elektroniskt av behandlande läkare, vilket är en stor arbetsbelastning, framför allt på akutmottagningar.
• Den avslutande delen (ibland kallad post-postanalys) är bedömningen: resultatet jämförs med referensintervall, beslutsgränser och individens tidigare värden (eget normalområde).

Klinisk relevans & Diagnostik

Beställande läkare ska inte bara ställa diagnos utan även jämföra svaret med tidigare resultat eller med behandlingsmål om patienten redan behandlas. Den viktigaste postanalytiska felkällan är att viktiga kommentarer som hör ihop med analyssvaret missas vid snabb vidimering, så att fel slutsatser dras.

Tenta-fokus

Klassisk postanalytisk felkälla: läkaren vidimerar en lång svarslista snabbt och missar laboratoriets kommentar (t.ex. “hemolyserat prov”, “provet taget ur infart”). Kommentaren är en del av svaret, inte en detalj.

Kopplingar

Relaterat: Preanalys, Analys, Vidimering, Laboratoriekommentar, Postanalytiska felkällor, Referensintervall, Eget normalområde