Rotavirus
Kurs: Basvetenskap 6 Typ: Virus · RNA-virus · segmenterat dsRNA (11 segment) · naket kapsid
Snabbfakta
| Fält | Värde |
|---|---|
| Agenstyp | Virus |
| Familj | Reoviridae (Sedoreovirinae) |
| Genom | Segmenterat dsRNA, 11 segment, ca 18,5 kb totalt |
| Baltimore-grupp | Grupp III (dsRNA) |
| Hölje | Saknas — naket, trippelskaligt kapsid |
| Morfologi | Ikosaedral, ca 75 nm, hjulliknande i elektronmikroskop (latin rota = hjul) |
| Reservoar | Människa (grupp A humana stammar); djurstammar finns |
| Smittväg | Fekal-oral smitta, även via förorenade ytor och händer |
| Inkubationstid | 1–3 dygn |
| R₀ | Ca 4–7 i ovaccinerade populationer |
| Serotyper | Klassificeras efter G-typ (VP7) och P-typ (VP4); G1P[8] historiskt vanligast |
| Målorgan | Tunntarm — mogna enterocyter på villusspetsarna |
| Anmälningspliktig | Nej i Sverige (men utbrott på vårdavdelning ska hanteras som Vårdrelaterad infektion) |
Vad är agenset?
- Rotavirus är ett naket dsRNA-virus i familjen Reoviridae och den globalt dominerande orsaken till svår Gastroenterit hos små barn.
- Genomet består av elva separata dubbelsträngade RNA-segment, vart och ett kodande för ett protein. Segmenteringen gör att Reassortment kan ske när två stammar infekterar samma cell — samma princip som hos Influensavirus, men här mellan djur- och humanstammar.
- Viruspartikeln har tre kapsidskal: ett inre kärnskal (VP2) som omsluter genomet och det virusegna RNA-beroende RNA-polymeraset (VP1), ett mellanskal (VP6) som definierar grupp A–I, och ett yttre skal av VP7 och VP4.
- Eftersom viruset saknar hölje är det mycket motståndskraftigt i miljön och okänsligt för alkoholbaserad handdesinfektion — tvål och vatten krävs.
Epidemiologi
- Före vaccinationsprogrammen orsakade rotavirus globalt ca 500 000 dödsfall per år hos barn under fem år, nästan alla i låginkomstländer där rehydrering inte finns tillgänglig.
- Praktiskt taget alla barn infekteras minst en gång före femårsåldern, oavsett hygienstandard — vilket visar att smittan inte kan brytas enbart med sanitet.
- I tempererat klimat ses en tydlig vintertopp (januari–april i Sverige). I tropiskt klimat är säsongsvariationen svagare.
- Sverige införde rotavirusvaccination i det allmänna barnvaccinationsprogrammet 2019. Vårdtillfällen för rotavirusgastroenterit hos småbarn har därefter minskat kraftigt.
- Första infektionen är den svåraste. Efterföljande infektioner blir successivt lindrigare — immuniteten är partiell men skyddar mot svår sjukdom.
Smittvägar och smittsamhet
- Överföring sker fekalt-oralt, direkt mellan personer eller via förorenade händer, leksaker och ytor.
- Infektionsdosen är extremt låg — under 100 viruspartiklar räcker, medan ett gram avföring från ett sjukt barn kan innehålla 10¹⁰–10¹² partiklar.
- Viruset överlever dagar till veckor på torra ytor och tål vanliga rengöringsmedel; klorbaserade medel krävs för säker ytdesinfektion.
- Utsöndring börjar före symtomdebut och pågår ca en vecka efter tillfrisknande; immunsupprimerade kan utsöndra i månader.
- Detta är en klassisk orsak till utbrott på förskola och barnavdelning.
Var och hur infekterar den? Tropism och patogenes
- Viruset når tunntarmen och infekterar selektivt de mogna enterocyterna på villusspetsarna — de celler som utför absorption och bär disackaridaserna.
- VP4 klyvs av Trypsin i tarmlumen till VP5* och VP8*, vilket aktiverar partikeln. Att viruset kräver tarmens egna proteaser för att bli infektiöst är i sig en tropismförklaring.
- Patogenesen har tre samverkande komponenter:
- Malabsorption — förstörda villusceller ger förlorad absorptionsyta och sekundär Laktasbrist, vilket ger osmotisk diarré som kan kvarstå veckor efter infektionen.
- Sekretorisk komponent — det virusegna NSP4 fungerar som ett enterotoxin, det första virala enterotoxin som beskrivits. Det höjer intracellulärt Kalcium och driver kloridsekretion.
- Enterisk nervstimulering — NSP4 och Serotonin från enterokromaffina celler aktiverar Enteriska nervsystemet, vilket ökar motorik och sekretion och utlöser kräkningar via Vagusnerven.
- Kombinationen förklarar varför diarrén är kraftigare och mer vattnig än vid de flesta andra virala gastroenteriter.
Virulensfaktorer
- NSP4 — viralt enterotoxin, höjer intracellulärt kalcium, utlöser sekretorisk diarré.
- NSP1 — bryter ned IRF3 och andra interferonregulatoriska faktorer och blockerar därmed Typ I-interferon-svaret.
- Trippelkapsiden — skyddar mot magsyra och galla och möjliggör passage genom ventrikeln.
- Segmenterat genom — möjliggör Reassortment och därmed snabb antigen förändring.
- Extrem miljöstabilitet — naket kapsid tål uttorkning, alkohol och pH-variation.
Symtom och klinisk bild
- Debut med kräkningar som ofta föregår diarrén med några timmar till ett dygn.
- Därefter riklig vattnig diarré utan blod eller slem, upp till 10–20 avföringar per dygn, i 3–8 dygn.
- Feber hos ungefär en tredjedel, ofta 38–39 °C.
- Den viktiga komplikationen är Dehydrering med Metabol acidos och Hypokalemi; hos små barn kan cirkulationssvikt utvecklas på timmar.
- Efterföljande sekundär laktosintolerans i några veckor är vanlig och missförstås ofta som recidiv.
- Ovanligare: Feberkramper, förhöjda transaminaser, och i sällsynta fall systemisk spridning hos immundefekta.
Diagnostik
- PCR på faeces är förstahandsmetod och ingår i de flesta gastroenterit-paneler.
- Antigentest (ELISA eller snabbtest) på faeces används fortfarande och är snabbt men mindre känsligt.
- Elektronmikroskopi har historiskt värde (hjulformen) men används inte kliniskt.
- Kliniskt är det centrala inte agensbestämning utan bedömning av dehydreringsgrad — vikt, kapillär återfyllnad, hudturgor, medvetandegrad.
Behandling och profylax
- Oral rehydreringslösning (ORS) är hörnstenen och den enskilt viktigaste livräddande åtgärden globalt. Glukos-natrium-kotransporten i tarmen fungerar även när viruset skadat villusspetsarna.
- Intravenös vätska vid uttalad dehydrering, kräkningar som omöjliggör peroral tillförsel eller medvetandepåverkan.
- Zink-substitution rekommenderas av WHO i låginkomstländer och förkortar diarréduration.
- Antibiotika och motorikhämmare (Loperamid) har ingen plats hos små barn.
- Vaccination med levande försvagat oralt vaccin (Rotarix, monovalent human stam; RotaTeq, pentavalent human-bovin reassortant) ges vid 6 veckors–8 månaders ålder. Effekten mot svår sjukdom är 85–98 % i höginkomstländer, lägre i låginkomstländer.
- Vaccinen ger en liten men reell riskökning för Invagination, störst efter första dosen — därför den strikta övre åldersgränsen för vaccinationsstart.
Tenta-fokus
Rotavirus är ett naket dsRNA-virus med 11 segment — nakenheten förklarar varför handsprit inte fungerar och varför utbrott är svåra att bryta; segmenteringen förklarar reassortment. NSP4 är det första beskrivna virala enterotoxinet och gör att diarrén har både en malabsorptiv och en sekretorisk komponent. Jämför med Norovirus: också naket, också fekal-oralt, men noro drabbar alla åldrar och ger kortare förlopp.
Klinisk pärla
Ett barn som blir bättre men får kvarstående lös avföring i två till tre veckor efter en rotavirusinfektion har oftast sekundär laktasbrist efter förlorade villusspetsar — inte en ny infektion och inte behandlingssvikt. Villusenzymerna behöver tid att återkomma.
Kopplingar
Relaterat: Norovirus, Gastroenterit, Fekal-oral smitta, Dehydrering, Oral rehydrering, Invagination, Reassortment, Modul 4 - Mag- och tarminfektioner & antimikrobiell behandling