Sicklecell
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 03 Blodcellsutveckling och B-celler
Vad är det?
Sickleceller, även kallade drepanocyter, är skär- eller banformade erytrocyter som uppstår när hemoglobin S polymeriserar i deoxygenerat tillstånd. Fyndet i blodutstryk är i praktiken diagnostiskt för sicklecellanemi med genotypen Hb S-S.
Mekanism
- HbS uppstår genom en punktmutation i betaglobinkedjan där glutaminsyra byts mot valin i position 6 — en klassisk aminosyrasubstitution.
- Valinet skapar en hydrofob yta på HbS-molekylen. I reducerat (deoxygenerat) tillstånd kopplas molekylerna ihop till långa fibrer som deformerar cellen till skärform — “sickling”.
- Sickling utlöses av hypoxi, acidos, dehydrering, feber och kyla.
- Initialt är processen reversibel vid reoxygenering, men upprepade cykler skadar cellmembranet permanent och ger irreversibla sickleceller med kraftigt förkortad livslängd → kronisk hemolys.
- De rigida cellerna fastnar i mikrocirkulationen och ger vasoocklusion med ischemi och smärtkriser.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Heterozygota bärare (Hb A-S, “sickle cell trait”) är i regel symtomfria och har normalt blodutstryk; sickling kräver kraftig hypoxi. Homozygota (Hb S-S) har kronisk hemolytisk anemi.
- Blodbilden visar utöver sickleceller anisocytos, poikilocytos, targetceller, retikulocytos och — efter funktionell autosplenektomi — Howell-Jolly-kroppar.
- Diagnosen bekräftas med Hb-elektrofores eller HPLC, vid behov kompletterat med genetisk analys.
- Hemolysmarkörer: sänkt haptoglobin, stegrat LD och stegrat okonjugerat bilirubin.
- Funktionell asplemi ger ökad risk för invasiv infektion med kapslade bakterier som pneumokocker och meningokocker.
Kopplingar
Relaterat: Sicklecell, Sicklecellanemi, HbS, Hemoglobinopati, Hemolytisk anemi, Targetceller, Poikilocytos, Talassemi, Hb-elektrofores, Aminosyrasubstitution