HbS

Vad är det?

HbS är den abnorma hemoglobinvariant som orsakar sicklecellanemi. Varianten uppstår genom en aminosyrasubstitution där glutamin är utbytt mot valin i betapeptidkedjan. Homozygot form betecknas Hb S-S.

Bytet till den hydrofoba aminosyran valin gör att HbS-molekyler i reducerat (deoxygenerat) tillstånd polymeriserar och bildar långa fibrer inuti erytrocyten.
Fibrerna deformerar cellen till den skärformade sickelcellen (“drepanocyt”), vilket ses i blodutstryket.
Sickelceller är stela och kortlivade: de fastnar i mikrocirkulationen och bryts ned i förtid, vilket ger både kärlocklusion och kronisk hemolys.
HbS hör därför till den grupp hemoglobinopatier som beror på abnorm syntes — till skillnad från thalassemierna, där mängden av en normal kedja är nedsatt.
Vid hemoglobinopatier kan den konformationsändring som krävs för syrebindningen störas, så att syre binds och transporteras mindre effektivt; molekylen kan dessutom bli instabil.

Ingår i det etiologiska schemat för absolut anemi med ökad destruktion, under rubriken abnorm syntes vid genetiska defekter.
Påvisas med Hb-elektrofores eller HPLC, där HbS ger ett eget band pga sin ändrade nettoladdning; genetisk analys används för att skilja homozygot sjukdom från bärarskap.
Laboratoriebild vid manifest sjukdom: anemi med sickleceller, förhöjda retikulocyter, sänkt haptoglobin, förhöjt LD och förhöjt okonjugerat bilirubin — den typiska hemolysprofilen.
Hypoxi, acidos, feber och dehydrering utlöser sickling och kan därmed provocera fram kris.