Laktatdehydrogenas

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier, 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer

Vad är det?

Laktatdehydrogenas (LD) är ett cytoplasmatiskt enzym som katalyserar omvandlingen mellan pyruvat och laktat i glykolysens sista steg. Det finns i alla celler men särskilt rikligt i erytrocyter, hjärt- och skelettmuskel samt lever.

Mekanism

• Eftersom LD ligger fritt i cytoplasman läcker det ut redan vid lindrig cellskada — enzymläckage — och stiger kraftigt vid nekros.
• Vid erytrocytsönderfall frigörs LD, som finns i hög koncentration i erytrocyterna. Detta gör LD till en central markör vid hemolys.
• Enzymet förekommer i fem isoenzymer (LD1–LD5) med olika vävnadsfördelning och halveringstid — LD1 ca 5 dygn, LD5 ca 10 timmar.
• Vid megaloblastanemi frisätts LD från de mognadsstörda megaloblasterna som förstörs redan i benmärgen — benmärgshemolys — vilket ger särskilt uttalade stegringar.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Total LD-stegring är en ospecifik indikator på vävnadsskada; det differentialdiagnostiska värdet förbättras avsevärt av isoenzymuppdelning.
• Vid megaloblastanemi visar P-LD stark aktivitetsökning, framför allt LD1 och LD2, pga benmärgshemolysen; samtidigt är P-Haptoglobin lågt och P-Fe förhöjt.
• Vid hemolytisk anemi ses måttlig stegring (12–14 µkat/L) med ökning av LD1–LD3.
• LD ingår tillsammans med S-B12, B-Folat och S-Haptoglobin i megaloblastanemiutredningen.
• Katalytisk aktivitetsbestämning av LD har lagts ned som infarktmarkör till förmån för troponiner.
• Viktigaste felkällan är provtagningshemolys — knappt synlig hemolys ger ca 1 µkat/L för högt värde.

Kopplingar

Relaterat: LD, LD-isoenzymer, Hemolys, Haptoglobin, Benmärgshemolys, Megaloblastanemi, Isoenzym