Duchennes muskeldystrofi
Kurs: Basvetenskap 2, MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi
Vad är det?
Duchennes muskeldystrofi är en X-bundet recessiv sjukdom orsakad av avsaknad av dystrofin (muskelfibrernas stabiliserare), vilket ger progressiv muskelsvaghet.
Detaljer
| Gen | DMD på Xp21 — kroppens största gen (2,4 Mb, 79 exoner) |
| Nedärvning | X-bunden recessiv; cirka 1/3 nymutationer |
| Protein | Dystrofin — länkar aktincytoskelettet till dystrofin–glykoproteinkomplexet i sarkolemmat |
| Mutationstyp | Frameshift (out-of-frame deletion) → inget funktionellt dystrofin |
| Incidens | Cirka 1/3 500 pojkar |
Duchenne vs Becker — läsramsregeln:
| Duchenne | Becker | |
|---|---|---|
| Mutation | Ur läsram (frameshift) | I läsram (in-frame) |
| Dystrofin | Saknas helt | Förkortat men fungerande |
| Debut | 2–5 år | 5–20 år |
| Rullstol | Cirka 12 år | Efter 16 år, ofta aldrig |
| Överlevnad | 20–40 år | Nära normal |
- Klinik: gångsvårigheter, tågång, Gowers tecken (klättrar uppför sig själv), pseudohypertrofi av vaderna (muskel ersätts av fett och bindväv), CK 10–100 × förhöjt redan vid födseln.
- Nästan alla utvecklar dilaterad kardiomyopati och restriktiv lungsjukdom — dessa är dödsorsakerna.
- Cirka 1/3 har kognitiv påverkan (dystrofin uttrycks även i CNS).
Tenta-fokus
Läsramshypotesen (Monaco) är den klassiska tentafrågan: det är inte deletionens storlek som avgör svårighetsgraden utan om den rubbar läsramen. En stor in-frame deletion ger mild Becker, en liten frameshift ger svår Duchenne.
Klinisk pärla
Exon skipping (Eteplirsen, Golodirsen) utnyttjar samma princip omvänt: ett antisense-oligonukleotid får spliceosomen att hoppa över ett exon så att läsramen återställs och Duchenne konverteras till en Becker-liknande fenotyp. Kortikosteroider är fortfarande den enskilt viktigaste behandlingen och förlänger gångförmågan med 2–3 år.
Klinisk kemi
- P-Kreatinkinas (CK): den känsligaste och mest använda markören för muskelskada vid Duchennes muskeldystrofi. Plasma-CK kommer till >90 % från skelettmuskulatur, och vid Duchennes är CK kraftigt förhöjt (ofta 10–100 gånger normalvärdet), redan i tidig, presymtomatisk fas. Analysprincipen bygger på reaktionen kreatinfosfat + ADP ⇌ kreatin + ATP, kopplad till NADPH-bildning som mäts som absorbansökning vid 340 nm.
- S-LD (isoenzymer): vid muskelskada, inklusive Duchennes muskeldystrofi, ses en ökning av LD-isoenzymerna LD1, LD2 och LD3 (typfall i kompendiet: total-LD 19 µkat/L).
- Isoenzymanalys (elektrofores i agargel, pH 8,4) används för att skilja muskelursprung (M-subenhet: LD5, CK-MM) från hjärtursprung (H-subenhet: LD1, CK-MB) när totalvärdet i sig är ospecifikt.
- Eftersom LD är en mycket ospecifik markör (finns i alla celler) är CK förstahandsvalet vid utredning av muskelsjukdom — LD tillför framför allt information om skadans tidsförlopp och grad.
Tenta-fokus
Vid progressiv muskeldystrofi ses ökning av LD1, LD2, LD3 — samma isoenzymgrupp som vid hjärtinfarkt och hemolys. Frisk skelettmuskulatur har annars ett helt annat mönster (dominans av LD5). Förväxla inte detta med hjärtskada — det kraftigt förhöjda totala CK-värdet (CK-MM-dominans) ger rätt diagnos.
Kopplingar
Relaterat: Modul 1 - Genetik och cellbiologins grunder, X-bunden nedärvning, Hemofili A och B, CK, LD, Isoenzym, Hjärtinfarkt