Orkit

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Inflammation i Testikeln. Förekommer ofta tillsammans med bitestikelinflammation — då benämnt Epididymo-orkit.
• Kliniskt viktig både som infektionsdiagnos och för att den måste skiljas från Testistorsion, som är ett kirurgiskt akutfall.

Etiologi

• Viral orkit: Parotitvirus (påssjuka) är den klassiska orsaken — isolerad orkit utan epididymit. Även Coxsackievirus, Echovirus, Epstein-Barr-virus, Denguefeber.
• Bakteriell epididymo-orkit hos män <35 år: sexuellt överförda agens, framför allt Chlamydia trachomatis och Neisseria gonorrhoeae.
• Hos män >35 år eller med urinvägsavflödeshinder: Escherichia coli, Enterokocker, Proteus — retrograd spridning från urinvägarna.
• Ovanligare: Mycobacterium tuberculosis (kronisk, med fistulering), Brucella, Treponema pallidum, Blastomyces.
• Icke-infektiöst: Amiodaron, Behçets sjukdom, Henoch-Schönleins purpura, vaskulit.

Påssjukeorkit — den klassiska formen

• Drabbar ca 20–30 % av postpubertala män med Parotit; ovanligt före puberteten.
• Debuterar typiskt 4–8 dagar efter parotitsvullnaden, med förnyad febertopp.
• Unilateral i ca 70 % av fallen; bilateral i 15–30 %.
• Patofysiologi: virusreplikation i testikelparenkymet → interstitiellt ödem inom den oeftergivliga Tunica albuginea → tryckstegring → ischemisk skada på seminifera tubuli.
• Följd: Testikelatrofi hos ca hälften av drabbade testiklar; nedsatt spermieproduktion. Infertilitet är dock ovanlig (framför allt vid bilateral atrofi). Leydigceller skonas oftast → testosteronproduktionen bevaras.

Symtom och statusfynd

• Akut till subakut ensidig Skrotal smärta, svullnad, rodnad och värmeökning.
• Feber, allmänpåverkan.
• Prehns tecken positivt (smärtlindring vid elevation av skrotum) talar för orkit/epididymit; negativt vid torsion — men tecknet är otillförlitligt.
• Bevarad Kremasterreflex talar emot torsion.
• Vid påssjuka: samtidig eller nyligen genomgången parotissvullnad.

Diagnostik

• Doppler-ultraljud skrotum är avgörande: ökat blodflöde vid inflammation, upphävt flöde vid torsion.
• Urinsticka och urinodling; NAAT på urin eller uretrapinne för klamydia och gonorré hos yngre.
• Serologi eller PCR för parotitvirus (saliv, urin) vid misstänkt påssjuka.
• Vid oklar, ihållande resistens: uteslut Testikelcancer med ultraljud och tumörmarkörer (AFP, hCG, LD).

Behandling

• Viral orkit: symtomatisk — sängläge, skrotal elevation, kylning, NSAID. Ingen antiviral behandling finns. Kortikosteroider har inte visat sig förhindra atrofi.
• Bakteriell, sexuellt överförd: Doxycyklin 10–14 dagar (+ Ceftriaxon engångsdos vid gonorrémisstanke); partnerbehandling och smittspårning enligt Smittskyddslagen.
• Urinvägsassocierad: Ciprofloxacin eller Trimetoprim-sulfametoxazol efter odlingssvar.

Prevention

• MPR-vaccin i Barnvaccinationsprogrammet (12 månader och 6–8 år) har praktiskt taget eliminerat påssjukeorkit i Sverige — men fall ses hos ovaccinerade och vid utbrott bland unga vuxna.

Klinisk pärla

Ålder styr tanken: akut skrotal smärta hos en pojke eller ung man är testistorsion tills motsatsen bevisats — ultraljud får aldrig fördröja explorativ kirurgi vid stark misstanke. Ensidig testikelsmärta hos en ung man med föregående parotit är däremot nästan alltid påssjukeorkit.

Tenta-fokus

Kunna påssjukeorkitens tidsförlopp (4–8 dagar efter parotit), att atrofi drabbar tubuli men skonar Leydigceller (bevarat Testosteron), och att bilateralt engagemang är förutsättningen för verklig infertilitetsrisk. Kunna åldersuppdelningen av bakteriell etiologi: <35 år STI-agens, >35 år urinvägspatogener.

Kopplingar

• Parotitvirus — klassiskaste orsaken till isolerad orkit
• Testistorsion — den differentialdiagnos som aldrig får missas
• Epididymit — oftast samtidigt engagerad struktur
• MPR-vaccin — preventionen mot påssjukeorkit
• Chlamydia trachomatis — vanligaste bakteriella agens hos yngre män