Protein 4.1

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 03 Blodcellsutveckling och B-celler

Vad är det?

Ett av de fyra huvudproteinerna i erytrocytens cytoskelettkomplex innanför cellmembranet, tillsammans med Spektrin, Aktin och Ankyrin. Namnet kommer från bandmönstret vid gelelektrofores av membranproteiner (band 4.1).

Mekanism

• Cytoskelettet ligger som ett tvådimensionellt nät på membranets insida och ansvarar för att bibehålla erytrocytens normala bikonkava diskform.
• Protein 4.1 sitter i knutpunkterna i nätet: det stabiliserar bindningen mellan spektrin och korta aktinfilament och förankrar detta junktionskomplex i membranet via glykoforin C.
• Detta utgör den horisontella kopplingen i nätverket, till skillnad från ankyrins vertikala koppling mellan spektrin och band 3.
• Nätverket ger cellen både formstabilitet och den deformerbarhet som krävs för att passera kapillärer smalare än cellen själv.
• Brist på eller defekter i något av dessa proteiner ger formförändringar och abnorm cellmembranrigiditet.
• Defekter i just protein 4.1 och i spektrinets horisontella kopplingar ger elliptocytos med ovala erytrocyter, medan ankyrindefekter ger sfärocytos.

Klinisk relevans & Diagnostik

Protein 4.1-defekt är en av de molekylära orsakerna till hereditär elliptocytos, där 90–100 % av erytrocyterna är ovala (jämfört med normalt < 15 %). Morfologiskt abnorma erytrocyter har förkortad livslängd på grund av ökad hemolys i mjälten, vilket ger retikulocytos, högt LD, lågt Haptoglobin och okonjugerad hyperbilirubinemi. Diagnostiken utgår från blodutstryk och hereditet; specifik membranproteinanalys och osmotisk resistens används i utvalda fall. Vid svår hemolytisk anemi kan splenektomi övervägas.

Kopplingar

Relaterat: Cytoskelett, Spektrin, Aktin, Ankyrin, Elliptocytos, Hereditär elliptocytos, Ovalocyter