Spektrin

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 03 Blodcellsutveckling och B-celler

Vad är det?

Spektrin är det dominerande strukturproteinet i erytrocytens cytoskelettkomplex, beläget på insidan av cellmembranet. Tillsammans med Aktin, Protein 4.1 och Ankyrin utgör det de fyra interagerande proteiner som ger erytrocyten dess bikonkava diskform och deformerbarhet.

Mekanism

• Spektrin består av alfa- och betakedjor som lägger sig samman till långa, flexibla heterodimerer; dessa kopplas ände mot ände till tetramerer.
• Tetramererna binds i knutpunkter till korta aktinfilament och stabiliseras där av Protein 4.1 — resultatet är ett hexagonalt nätverk som täcker hela membranets insida.
• Nätverket förankras i lipidmembranet via ankyrin, som i sin tur binder till band 3-proteinet.
• Konstruktionen fungerar som en elastisk fjäder: erytrocyten kan pressas genom kapillärer smalare än sin egen diameter och därefter återta sin form.
• Brist på eller defekt i spektrin ger formförändring och abnorm membranrigiditet — cellen tappar membranyta i förhållande till volym och blir sfärisk eller oval.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Spektrindefekter ligger bakom hereditär sfärocytos och hereditär elliptocytos; sfärocytos och elliptocytos i utstryket är den morfologiska konsekvensen.
• De rigida cellerna fastnar och bryts ned i mjälten, vilket ger kronisk hemolys med sänkt haptoglobin, stegrat LD, retikulocytos och ofta ikterus samt splenomegali.
• Klassiskt laboratoriefynd vid sfärocytos är förhöjt MCHC och nedsatt osmotisk resistens; modern diagnostik använder EMA-bindningstest med flödescytometri.
• Splenektomi normaliserar i praktiken hemolysen vid svår sfärocytos men botar inte membrandefekten — sfärocyterna finns kvar i blodutstryket.

Kopplingar

Relaterat: Cytoskelett, Aktin, Ankyrin, Protein 4.1, Hereditär sfärocytos, Hereditär elliptocytos, Sfärocyter, Hemolys