Erytroblast
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 03 Blodcellsutveckling och B-celler
Vad är det?
Erytroblaster (normoblaster) är de kärnförande förstadierna till erytrocyten i benmärgen. De utgör E-sidan i G-kvoten och genomlöper stadierna pronormoblast → basofil → polykromatisk → ortokromatisk normoblast.
Mekanism
- Gemensam morfologi: rund, mörk, tät kärna med grovklumpig, “hjulekrar”-liknande kromatinstruktur och sparsam cytoplasma.
- Pronormoblast: störst, kraftigt basofil cytoplasma, fin kromatin och nukleol.
- Basofil normoblast: stor cell, djupt blå cytoplasma (rikligt RNA för hemoglobinsyntes), fin kromatinstruktur.
- Polykromatisk normoblast: gråblå-till-lilaaktig cytoplasma — en blandning av blått RNA och rosa hemoglobin — tätare grovklumpig kärnkromatin, mindre cellstorlek. Detta är den största enskilda gruppen inom erytropoesen.
- Ortokromatisk normoblast: rosa hemoglobinfärgad cytoplasma och liten, helt tät pyknotisk kärna som är på väg att stötas ut.
- Efter kärnutstötning kvarstår retikulocyten (polykromatisk erytrocyt) med rester av RNA, som mognar till erytrocyt inom ett par dygn.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Vid benmärgsbedömning avgörs om erytropoesen är normoblastisk eller megaloblastisk samt mognadskvoten omogen/mogen pool (normalt ca 1/4).
- Megaloblastisk bild vid B12- och folatbrist: stora celler med kärn–cytoplasmaasynkroni — mogen hemoglobiniserad cytoplasma men omogen, öppen kromatin.
- Ineffektiv erytropoes innebär rikliga erytroblaster i märgen men låg retikulocytproduktion och stegrat LD och bilirubin — ses vid megaloblastanemi, talassemi och MDS.
- Erytroblaster i perifert blod är alltid patologiskt hos vuxna (leukoerytroblastisk bild) och ses vid myelofibros, märgmetastasering och svår hemolys; de räknas felaktigt som leukocyter av vissa cellräknare och måste korrigeras för.
Kopplingar
Relaterat: Erytropoes, Pronormoblast, Normoblast, Retikulocyt, E-G-kvot, Megaloblastisk erytropoes, Hemoglobin, Megaloblast, Benmärg, Ineffektiv erytropoes