E-G-kvot

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 03 Blodcellsutveckling och B-celler

Vad är det?

E/G-kvoten är förhållandet mellan erytropoes (E) och granulopoes (G) i benmärgen. Den skattas vid mikroskopisk bedömning av benmärgsutstryk och är ett av de mest grundläggande måtten på om benmärgens produktion är balanserad.

Mekanism

• På E-sidan räknas pronormoblaster, basofila, polykromatiska och ortokromatiska normoblaster — alltså endast kärnförande erytroblaster.
• På G-sidan räknas myeloblaster, promyelocyter, myelocyter, metamyelocyter, stavkärniga och segmentkärniga — både omogna och mogna.
• Normal E/G-kvot ≈ 1/3, dvs. granulopoesen dominerar utstryket. Polykromatiska normoblaster är den största enskilda gruppen inom erytropoesen.
• Parallellt bedöms mognadskvoten omogen/mogen pool inom varje poes: E ca 1/4 och G ca 1/4.
• Kvoten förskjuts när en cellinje stimuleras eller hämmas selektivt, t.ex. av erytropoetin respektive cytostatika.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Ökad E (E/G stiger) talar för hemolys eller blödning med reaktiv erytropoes — märgen kompenserar.
• Minskad E talar för aplasi eller ren erytrocytaplasi.
• Ökad G ses vid infektion och vid kroniska myeloproliferativa sjukdomar som KML.
• Kvoten tolkas alltid tillsammans med cellhalten (cellrik–cellfattig), mognadskvoterna och frågan om erytropoesen är normoblastisk eller megaloblastisk.

Tenta-fokus

Mogna erytrocyter räknas INTE med i kvoten — endast kärnförande erytroblaster på E-sidan, men både omogna och mogna granulocyter på G-sidan. Normalvärde ca 1/3.

Kopplingar

Relaterat: Erytropoes, Granulopoes, Erytroblaster, Benmärgsprovtagning, Aplastisk anemi, Hemolys, Megaloblastisk erytropoes