Pronormoblast

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 03 Blodcellsutveckling och B-celler

Vad är det?

Den första morfologiskt identifierbara cellen i erytropoesen. Mognadskedjan är pronormoblast → basofil normoblast → polykromatisk normoblast → ortokromatisk normoblast → polykromatisk erytrocyt (retikulocyt) → mogen erytrocyt.

Mekanism

• Pronormoblasten uppstår ur en unipotent erytroid progenitor som stimuleras av erytropoetin (EPO) från njuren.
• Morfologi: stor cell med stor rund kärna, fin men redan något klumpig kromatinstruktur, synlig nukleol och sparsam, djupt basofil cytoplasma utan hemoglobin.
• Gemensamt för alla erytroblaster är den runda, mörka, täta kärnan med grovklumpig “hjulekrar”-liknande kromatinstruktur och sparsam cytoplasma.
• Under de följande delningarna sker två parallella förlopp: kärnan kondenseras stegvis till en pyknotisk klump som stöts ut, och cytoplasman byter färg från blå (RNA) till rosa (hemoglobin) — via den gråblå-lilaaktiga polykromatiska fasen.
• Varje pronormoblast ger genom fyra till fem delningar upphov till ett stort antal mogna erytrocyter.
• Vid substratbrist blir mognaden asynkron och bilden megaloblastisk i stället för normoblastisk.

Klinisk relevans & Diagnostik

Andelen omogna former ingår i mognadskvoten omogen/mogen pool vid benmärgsbedömning, som normalt är ca 1/4 för erytropoesen. Erytropoesen som helhet utgör ca 1/3 av granulopoesen (G-kvot ≈ 1/3), där polykromatiska normoblaster är den största enskilda gruppen. En stopp på pronormoblastnivå med i övrigt tom röd serie är bilden vid ren erytrocytaplasi; jätteformade pronormoblaster ses vid parvovirusinfektion. Ökad andel omogna erytroblaster med normal mognad talar för reaktiv erytropoes efter hemolys eller blödning.

Kopplingar

Relaterat: Erytropoes, Erytroblaster, Normoblast, Retikulocyt, E-G-kvot, Erytropoetin, Ren erytrocytaplasi