Agglutination

Kurs: Basvetenskap 6, MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

Agglutination är sammanklumpning av celler eller partiklar (t.ex. bakterier, erytrocyter) orsakad av antikroppar eller lektiner som binder till ytantigen på flera partiklar samtidigt.

Varför är det viktigt / Mekanism

Antikroppar med flera bindningsställen (t.ex. IgM med tio bindningsställen) kan korslänka antigen på flera partiklars yta, vilket gör agglutinationstest mycket känsliga för antikroppsdetektion.

Klinisk relevans & Diagnostik

Används diagnostiskt bland annat vid blodgruppering och vissa serologiska snabbtest för infektionsdiagnostik.

Klinisk pärla

IgM:s höga antal bindningsställen gör den särskilt effektiv i agglutinationsreaktioner, vilket utnyttjas i flera snabbtest.

Klinisk kemi

• Snabbtest baserat på heterofila antikroppar: Vid misstänkt Mononukleos (orsakad av Epstein-Barr-virus) används ett snabbtest, t.ex. Monospot, där patientens heterofila antikroppar agglutinerar erytrocyter från andra djurarter. Ett positivt utslag ses direkt som synlig sammanklumpning i provet.
• Handläggning vid negativt test: Vid negativt Monospot-resultat och kvarstående klinisk misstanke bör testet upprepas senare (när antikroppshalten hunnit stiga till detekterbar nivå), alternativt beställs Epstein-Barr-virusserologi direkt.
• Agglutinationsbaserad hemolysutredning: Vid misstanke om antikroppsmedierad Hemolys (t.ex. vid immunologisk destruktion av erytrocyter) bedöms graden av destruktion indirekt via P-Haptoglobin och P-Orosomukoid tillsammans, samt via B-Retikulocyter: sänkt haptoglobin + höga retikulocyter talar för perifer hemolys, medan sänkt haptoglobin med låga/normala retikulocyter talar för benmärgshemolys.
• LD-isoenzymer: Vid uttalad hemolys ses en typisk ökning av isoformerna LD1 och LD2, vilket kan användas för att gradera hemolysens omfattning.

Kopplingar

Relaterat: Modul 1 - Allmän mikrobiologi, Monospot, Mononukleos, Haptoglobin, Hemolys