Deferasirox
Kurs: Basvetenskap 5
| Typ | Oral järnkelerare (trivalent, N-substituerad bis-hydroxifenyl-triazol) |
| Verkningsmekanism | Två molekyler binder ett Fe³⁺ i stabilt komplex som utsöndras via gallan |
| Indikation | Transfusionsberoende Järnöverskott vid Talassemi, MDS, Sicklecellanemi |
| Dosering | 14–28 mg/kg × 1 dagligen (filmdragerad tablett) |
| Övervakning | Ferritin, Kreatinin, ALAT, hörsel och syn |
| Allvarliga biverkningar | Njursvikt, leversvikt, Gastrointestinal blödning, cytopenier |
Vad är det?
- Deferasirox är en peroral järnkelerare som binder och eliminerar överskottsjärn hos patienter med kroniskt transfusionsbehov.
- Varje enhet erytrocytkoncentrat innehåller cirka 200–250 mg järn, och kroppen saknar aktiv utsöndringsmekanism för järn. Efter 10–20 transfusioner (>5 g järn) uppstår därför toxisk ackumulering.
Verkningsmekanism
- Tre järnkelerare finns: deferoxamin (parenteralt), deferipron och deferasirox (perorala). Deferasirox är tridentat — två molekyler omsluter en Fe³⁺-jon i ett stabilt 2:1-komplex.
- Hög selektivitet för järn framför zink och koppar. Komplexet utsöndras nästan uteslutande via gallan och faeces, inte via njurarna.
- Halveringstid 8–16 timmar möjliggör dosering en gång dagligen, vilket ger betydligt bättre följsamhet än deferoxamin som kräver 8–12 timmars subkutan infusion 5–7 nätter i veckan.
- Kelering skyddar mot fritt, obundet järn (NTBI/LPI) som via Fentonreaktionen genererar hydroxylradikaler och orsakar oxidativ organskada.
Jämförelse av järnkelerare
| Deferoxamin | Deferipron | Deferasirox | |
|---|---|---|---|
| Administration | Subkutan infusion 8–12 h | Peroralt × 3 | Peroralt × 1 |
| Halveringstid | 20–30 min | 3–4 h | 8–16 h |
| Utsöndring | Urin + galla | Urin | Galla |
| Bäst på hjärtjärn | Måttlig | Bäst | God |
| Nyckelbiverkan | Syn- och hörselskada, lokalreaktion | Agranulocytos | Njur- och leverpåverkan, GI-blödning |
Indikationer
- Transfusionsberoende Talassemi major hos patienter från 2 års ålder, när ferritin överstiger 1 000 µg/L eller efter ca 20 transfusioner.
- Myelodysplastiskt syndrom med lågriskprofil och transfusionsberoende.
- Sicklecellanemi med kroniskt transfusionsprogram, samt icke-transfusionsberoende talassemi med leverjärn >5 mg Fe/g torrvikt.
Dosering och uppföljning
- Startdos 14 mg/kg/dygn (filmdragerad tablett), justering i steg om 3,5–7 mg/kg beroende på ferritintrend; maxdos 28 mg/kg.
- Tas en gång dagligen, med eller utan mat. Den äldre brustabletten krävde fasta och är utfasad.
- Mål: Ferritin 500–1 000 µg/L. Avbryt tillfälligt vid ferritin <500 µg/L för att undvika överkelering.
- Kontrollera Kreatinin och urinprotein varje månad, leverstatus varannan vecka första månaden och därefter månadsvis, samt hörsel och syn årligen.
- MR T2* för hjärtjärn och R2/T2* för leverjärn är standard för att styra behandlingen — ferritin ensamt speglar järndepåerna dåligt.
Biverkningar och interaktioner
- Vanligt (>10 %): gastrointestinala besvär, hudutslag, kreatininstegring på 10–30 % (ofta reversibel).
- Allvarligt: akut Njursvikt, tubulopati med Fanconis syndrom, leversvikt, gastrointestinal ulceration och blödning, cytopenier.
- Undvik samtidig behandling med andra nefrotoxiska läkemedel, högdos NSAID, och antacida med aluminium.
- Deferasirox är en UGT-substrat och hämmar CYP2C8 — höjer nivåerna av repaglinid; kraftiga UGT-inducerare (Rifampicin, Fenytoin) sänker effekten.
Klinisk pärla
Tenta-fokus
Järnöverskott dödar via hjärtat — kardiomyopati och arytmi är vanligaste dödsorsaken vid talassemi major, medan levercirros och endokrin svikt (Hypogonadism, Diabetes mellitus) kommer därnäst. Deferipron är effektivast mot hjärtjärn men kräver veckovis LPK-kontroll på grund av agranulocytosrisken.
Kopplingar
- Talassemi — huvudindikation
- Ferritin — uppföljningsmarkör med fallgropar
- Hemokromatos — järnöverskott av annan orsak, behandlas med venesectio
- Fentonreaktionen — mekanismen bakom järnets toxicitet
- Myelodysplastiskt syndrom — vanlig indikation hos äldre