Alfa-talassemi
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Ärftlig Hemoglobinopati med minskad syntes av alfaglobinkedjor |
| Genetik | Deletion av 1–4 av de 4 HBA1/HBA2-generna på kromosom 16 |
| Nyckelfynd | Mikrocytär anemi med lågt MCV men normalt eller högt erytrocytantal |
| Nyckelprov | Normalt HbA2 och normalt Ferritin — skiljer från järnbrist |
| Behandling | Ingen vid bärarskap; transfusion/Kelatbehandling vid HbH |
Vad är det?
- Alfa-talassemi orsakas av nedsatt produktion av alfaglobinkedjor, vilket ger relativt överskott av icke-alfakedjor.
- Alfaglobin kodas av fyra gener (två på varje kromosom 16) — därav den graderade svårighetsgraden.
- Vanligast i Sydostasien, Kina, Mellanöstern och Afrika söder om Sahara. Bärarskap ger visst skydd mot Malaria.
Genetik och fenotyper
| Antal defekta gener | Benämning | Fenotyp |
|---|---|---|
| 1 (−α/αα) | Silent carrier | Helt normalt blodstatus |
| 2 (−−/αα eller −α/−α) | Alfa-talassemia minor | Lätt mikrocytos, Hb normalt–lätt sänkt |
| 3 (−−/−α) | HbH-sjukdom | Hb 70–100 g/L, Hemolys, Splenomegali |
| 4 (−−/−−) | Hb Barts hydrops fetalis | Intrauterin död eller död kort efter födsel |
- cis-deletion (−−/αα, båda generna på samma kromosom) dominerar i Sydostasien och innebär risk för hydrops hos avkomman.
- trans-deletion (−α/−α) dominerar i Afrika och ger aldrig hydrops fetalis.
Patofysiologi
- Överskott av betakedjor bildar tetramerer HbH (β4), som har extremt hög syreaffinitet och därför inte avger syre i vävnaden.
- HbH är instabilt och fälls ut som Heinz-kroppar → membranskada → extravasal hemolys i Mjälten.
- Hos foster bildas i stället Hb Barts (γ4) med ännu högre syreaffinitet → svår vävnadshypoxi, hjärtsvikt och generellt ödem (hydrops).
- Till skillnad från Betatalassemi är den ineffektiva erytropoesen mindre uttalad, vilket ger mindre skelettdeformiteter.
Diagnostik
- Blodstatus: MCV ofta 60–75 fL, MCH lågt, erytrocyter (RBC) förhöjt.
- Mentzer-index (MCV/RBC) <13 talar för talassemi, >13 för Järnbristanemi.
- Hemoglobinelektrofores/HPLC: normal bild vid alfa-talassemi minor — HbA2 och HbF är normala. Detta är själva poängen.
- HbH-sjukdom: snabbvandrande HbH-band (5–30 %), Heinz-kroppar synliga med briljantkresylblått.
- Diagnos av bärarskap kräver DNA-analys (gap-PCR/MLPA) — elektroforesen räcker inte.
Differentialdiagnoser
- Järnbristanemi — lågt ferritin, låg transferrinmättnad, lågt RBC.
- Betatalassemi minor — förhöjt HbA2 (>3,5 %).
- Anemi vid kronisk sjukdom — normalt–högt ferritin, förhöjt CRP.
- Sideroblastanemi — ringsideroblaster i benmärg.
Behandling
- Bärarskap: ingen behandling. Viktigast är att inte ge järn i onödan.
- HbH-sjukdom: folsyra, undvik oxiderande läkemedel (Sulfonamider, Nitrofurantoin), transfusion vid infektion/graviditet.
- Splenektomi övervägs vid stort transfusionsbehov, men ökar trombosrisken.
- Järnöverskott behandlas med Deferasirox.
- Genetisk vägledning till par där båda är bärare — hydropsrisk 25 % vid cis-deletion.
Klinisk pärla
En patient med långvarig mikrocytos som fått järntabletter i åratal utan effekt och som har normalt ferritin har talassemi tills motsatsen bevisats. Fortsatt järntillförsel riskerar järninlagring och ska sättas ut.
Tenta-fokus
Skilj på HbA2: förhöjt vid betatalassemi minor, normalt vid alfa-talassemi. Alfa-talassemi minor har därför en normal hemoglobinelektrofores och kan bara säkerställas med DNA-analys. Hb Barts (γ4) hos nyfödd = fyra deleterade gener = hydrops fetalis.
Kopplingar
- Betatalassemi — jämförelseobjekt, förhöjt HbA2
- Järnbristanemi — viktigaste differentialdiagnos
- Hemolys — mekanism vid HbH-sjukdom
- Malaria — selektionstrycket bakom hög prevalens