Sulfonamider

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Den första gruppen av systemiskt verksamma antibakteriella läkemedel, introducerad på 1930-talet med prontosil.
  • Syntetiska antimikrobiella medel som hämmar bakteriens folsyrasyntes.
  • Kemiskt kännetecknade av en sulfonamidgrupp (SO2NH2) kopplad till en aromatisk aminogrupp.

Verkningsmekanism

  • Strukturanaloger till para-aminobensoesyra (PABA).
  • Kompetitiv hämning av dihydropteroatsyntas — enzymet som kopplar PABA till pteridin i första steget av folsyrasyntesen.
  • Bakterier och protozoer måste syntetisera folat de novo; människan tar upp färdigt folat via kosten — grunden för den selektiva toxiciteten.
  • Bakteriostatiska ensamma. Kombinerade med en dihydrofolatreduktashämmare (trimetoprim eller pyrimetamin) fås sekventiell blockad med baktericid, synergistisk effekt.

Viktiga preparat

  • Trimetoprim-sulfametoxazol (kotrimoxazol) — den kliniskt viktigaste kombinationen.
  • Sulfadiazin — vid toxoplasmos i kombination med pyrimetamin.
  • Sulfasalazin — spjälkas i kolon till sulfapyridin och 5-ASA; används vid ulcerös kolit och reumatoid artrit, inte som antibiotikum.
  • Sulfametoxazol, sulfadoxin (med pyrimetamin vid malaria).
  • Silversulfadiazin för lokalbehandling av brännskador.
  • Besläktade sulfa-derivat utan antibakteriell effekt: tiazider, furosemid, sulfonureider, acetazolamid, celecoxib.

Spektrum (kombination med trimetoprim)

Indikationer

  • Pneumocystis jirovecii-pneumoni (PCP) — behandling och profylax hos HIV-patienter med CD4 < 200 samt hos immunsupprimerade.
  • Cerebral toxoplasmos (sulfadiazin + pyrimetamin).
  • Urinvägsinfektion och recidivprofylax.
  • Nokardios, listerios vid penicillinallergi, melioidos.
  • Stenotrophomonas maltophilia-infektion.
  • Exacerbation vid granulomatös polyangit (GPA).

Biverkningar

  • Hudreaktioner är gruppens signum: exantem, urtikaria, fotosensitivitet, och i svåra fall Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys.
  • Benmärgspåverkan: leukopeni, trombocytopeni, agranulocytos, megaloblastär anemi (särskilt vid folatbrist).
  • Kristalluri och njurstensbildning — vissa sulfonamider är svårlösliga i surt urin. Säkerställ hydrering.
  • Interstitiell nefrit och stigande kreatinin (trimetoprim hämmar dessutom tubulär kreatininsekretion — pseudokreatininstegring utan verklig GFR-sänkning).
  • Hyperkalemi (trimetoprims amiloridliknande effekt på ENaC).
  • Hemolytisk anemi vid G6PD-brist.
  • Kernikterus hos nyfödda — sulfonamider tränger ut bilirubin från albumin. Undvik sista graviditetsmånaden och hos neonatala.
  • Läkemedelsfeber, hepatit, aseptisk meningit.

Interaktioner

  • Potentierar warfarin, metotrexat, fenytoin och sulfonureider.
  • Ökad hyperkalemirisk med ACE-hämmare, ARB och spironolakton.

Resistens

  • Muterat eller överuttryckt dihydropteroatsyntas (sul1, sul2, sul3-gener, ofta på integroner).
  • Ökad endogen PABA-produktion.
  • Nedsatt permeabilitet och effluxpumpar.
  • Utbredd resistens har kraftigt begränsat sulfonamidernas plats i modern terapi.

Klinisk pärla

Stigande kreatinin under kotrimoxazolbehandling behöver inte betyda njurskada — trimetoprim blockerar tubulär kreatininsekretion utan att GFR förändras. Kontrollera kalium, som däremot kan stiga på riktigt.

Tenta-fokus

Sekventiell blockad: sulfonamid hämmar dihydropteroatsyntas, trimetoprim/pyrimetamin hämmar dihydrofolatreduktas. Kunna PCP-indikationen och att sulfa ska undvikas i sen graviditet pga kernikterus.

Kopplingar

  • Sulfadiazin — enskilt preparat i gruppen
  • Trimetoprim — synergistisk kombinationspartner
  • Folsyra — måltavlan för verkningsmekanismen
  • HIV — PCP-profylax som huvudindikation