Mikrofilarier
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Mikrofilarier är larvstadiet (L1) av filariamaskar, en grupp vävnadslevande nematoder.
- De vuxna maskarna lever i lymfkärl, subkutan vävnad eller kroppshåligheter, medan honan föder levande mikrofilarier som cirkulerar i blod eller vandrar i huden.
- Mikrofilarierna är det stadium som tas upp av en blodsugande vektor och därmed nyckeln till både smittspridning och diagnostik.
Viktiga arter och deras egenskaper
- Wuchereria bancrofti och Brugia malayi: vuxna maskar i lymfkärl → lymfatisk filariasis och elefantiasis. Mikrofilarier i blod med nattlig periodicitet. Vektor: Culex, Anopheles, Aedes.
- Onchocerca volvulus: vuxna i subkutana knölar (onkocercom), mikrofilarier vandrar i huden och ögat → flodblindhet. Vektor: knott (Simulium).
- Loa loa: vandrar subkutant och över konjunktiva (“ögonmask”), mikrofilarier i blod med dagperiodicitet. Vektor: bromsfluga (Chrysops).
- Mansonella-arter: oftast lindrig sjukdom, mikrofilarier utan periodicitet.
- Dirofilaria: zoonotisk, ger noduli i lunga eller subkutant men vanligen inga cirkulerande mikrofilarier hos människa.
Morfologi och periodicitet
- Skiljs åt på förekomst av slida (sheath), kärnornas utbredning i svansspetsen, storlek och fyndlokal.
- Wuchereria bancrofti: har slida, inga kärnor i svansspetsen.
- Brugia malayi: har slida, två separata terminala kärnor.
- Loa loa: har slida, kärnor ända ut i svansspetsen.
- Onchocerca volvulus och Mansonella: saknar slida.
- Nattlig periodicitet hos W. bancrofti är en anpassning till vektorns nattliga bitvanor — provet måste tas mellan kl 22 och 02.
Patofysiologi
- Vid lymfatisk filariasis orsakar vuxna maskar lymfangit och lymfkärlsdilatation; kronisk skada ger lymfödem och elefantiasis.
- Mikrofilariernas endosymbiont Wolbachia driver mycket av inflammationen — dess LPS-liknande molekyler aktiverar TLR och PRR.
- Vid onkocerkos ger döende mikrofilarier i kornea och uvea inflammation → keratit, irit och slutligen blindhet; i huden klåda, depigmentering och atrofi.
- Tropisk pulmonell eosinofili är en hyperreaktiv immunsvar mot mikrofilarier i lungan med mycket hög eosinofili och IgE.
Diagnostik
- Giemsafärgning av tjock droppe blod, taget vid rätt tidpunkt på dygnet enligt artens periodicitet.
- Koncentrationsmetoder (membranfiltrering, Knotts metod) vid låg mikrofilaremi.
- Hudsnitt (skin snips) för Onchocerca volvulus — mikrofilarier vandrar ut i koksaltlösning.
- Antigentest för Wuchereria bancrofti (cirkulerande filariaantigen) fungerar oberoende av dygnstid.
- PCR, ultraljud av skrotum (“filarial dance sign”), ögonundersökning i spaltlampa.
- Eosinofili och förhöjt IgE är regel.
Behandling
- Dietylkarbamazin (DEC) mot lymfatisk filariasis och Loa loa.
- Ivermektin mot Onchocerca volvulus — dödar mikrofilarier men inte vuxna maskar, upprepad behandling krävs.
- Doxycyklin i 4–6 veckor dödar Wolbachia och steriliserar/dödar därmed de vuxna maskarna — den enda makrofilaricida behandlingen.
- Albendazol i massbehandlingsprogram.
Tenta-fokus
Livsfarlig fallgrop: dietylkarbamazin och ivermektin får INTE ges vid hög Loa loa-mikrofilaremi (>8000 mf/ml) — massiv larvdöd kan utlösa encefalopati med dödlig utgång. Kontrollera alltid loiasisstatus före massbehandling i Centralafrika.
Klinisk pärla
Doxycyklin mot en maskinfektion låter märkligt, men det är Wolbachia-symbionten som dödas — utan sin bakterie blir filariamasken steril och dör. Det är ett av de vackraste exemplen på hur symbiosbiologi kan utnyttjas terapeutiskt.
Kopplingar
- Wuchereria bancrofti — vanligaste orsaken till lymfatisk filariasis
- Onchocerca volvulus — mikrofilarier i hud och öga, ger flodblindhet
- Loa loa — risk för encefalopati vid behandling
- Wolbachia — endosymbiont och terapeutiskt mål
- Giemsafärgning — påvisar mikrofilarier i tjock droppe
- Eosinofili — regelmässigt laboratoriefynd