Filaria

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• En grupp trådsmala rundmaskar (filarier) som lever i människans vävnader och lymfkärl och som alla sprids av blodsugande insekter.
• Livscykeln är gemensam för hela gruppen: vektorn injicerar L3-larver → larverna mognar till vuxna maskar i en specifik vävnad → de vuxna producerar Mikrofilarier → mikrofilarierna tas upp av nästa vektor.
• De vuxna maskarna är långlivade (5–15 år) — det förklarar varför sjukdomarna är kroniska och varför behandling som bara dödar mikrofilarier måste upprepas i åratal.
• De flesta filarier bär den obligata endosymbionten Wolbachia — undantaget är Loa loa, vilket har direkta terapeutiska konsekvenser.

De viktigaste arterna

• Wuchereria bancrofti och Brugia malayi — vektor mygga; vuxna maskar i lymfkärlen → Lymfatisk filariasis med lymfödem, elefantiasis och hydrocele. Mikrofilarier med nattlig periodicitet.
• Onchocerca volvulus — vektor knott (Simulium, som lever vid strömmande vatten); vuxna maskar i subkutana knutor, mikrofilarier vandrar i huden och ögat → Onkocerkos, “flodblindhet”, med svår klåda, hudatrofi och keratit/korioretinit. Mikrofilarier i huden, inte i blodet — därför diagnostiseras den med skin snip.
• Loa loa — vektor broms (Chrysops, dagbitande); vuxen mask vandrar i subkutan vävnad och tvärs över ögats konjunktiva (“ögonmask”); ger övergående Calabarsvullnader. Mikrofilarier med dagperiodicitet — provet tas mitt på dagen.
• Mansonella — oftast lindrig eller asymtomatisk.

Varför är det viktigt / Mekanism

• Sjukdomen orsakas i hög grad av värdens immunsvar mot döende mikrofilarier och mot frisatt Wolbachia, inte av maskens direkta mekaniska skada. Det förklarar två saker: att sjukdomsbilden ofta förvärras när parasiten dör, och att den kroniska vävnadsskadan består efter att parasiten är borta.
• Typiskt Th2-svar med hög IgE, IL-5 och uttalad Eosinofili — eosinofilen angriper masken med ADCC, vilket samtidigt skadar omgivande vävnad.
• Långlivade maskar dämpar aktivt värdens svar (bland annat via IL-10 och Treg) — därför är många bärare länge symtomfria.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Eosinofili hos en person som vistats länge i tropikerna ska alltid väcka misstanke om filaria eller annan vävnadsinvaderande mask — Protozoer ger däremot i regel ingen eosinofili.
• Diagnostiken styrs av var mikrofilarierna finns och när: blod nattetid (W. bancrofti, Brugia), blod dagtid (Loa loa), hudbiopsi/skin snip (Onchocerca). Antigentest finns för W. bancrofti.
• Behandling: Dietylkarbamazin (ej vid onkocerkos), Ivermektin (förstahandsval vid onkocerkos), Albendazol, samt Doxycyklin mot Wolbachia som makrofilaricid.
• Den viktigaste säkerhetsregeln i hela gruppen: uteslut Loa loa med mikrofilariräkning innan ivermektin eller DEC ges i loiasisendemiskt område i Centralafrika. Massiv maskdöd vid hög mikrofilariemängd kan orsaka fatal encefalopati. Vid Onkocerkos ger DEC dessutom svåra Mazzotti-reaktioner med risk för permanent ögonskada — därför används ivermektin där.

Klinisk pärla

Skilj filarierna åt på tre frågor: vilken vektor, var sitter den vuxna masken, och var och när hittas mikrofilarierna? Svaret på de tre ger art, klinisk bild, diagnostisk metod och behandlingsval på en gång.

Tenta-fokus

Wolbachia finns hos alla filarier utom Loa loa — därför fungerar doxycyklin som makrofilaricid vid onkocerkos och lymfatisk filariasis men inte vid loiasis. Kom också ihåg periodiciteten: nattlig för W. bancrofti (mygga), daglig för Loa loa (dagbitande broms) — parasiten har anpassat sig efter vektorns dygnsrytm.

Kopplingar

Relaterat: Lymfatisk filariasis, Wuchereria bancrofti, Onchocerca volvulus, Loa loa, Wolbachia, Mikrofilarier, Eosinofili