Giemsa-färgning

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Giemsa-färgning är en Romanowsky-färgning som används för att färga blodutstryk, benmärg och vissa mikroorganismer.
  • Utvecklad av Gustav Giemsa för Malaria-diagnostik; fortfarande Gold standard för mikroskopisk malariadiagnos.

Princip

  • Färglösningen innehåller Metylenblått, dess oxidationsprodukt Azur B och Eosin.
  • Azur B är basiskt och binder till sura strukturer — DNA och RNA — vilket färgar cellkärnor och parasitkromatin mörkt blå-lila.
  • Eosin är surt och binder till basiska strukturer — Hemoglobin och eosinofila granula — vilket ger rosa-röd färg.
  • Kombinationen ger den karakteristiska “purpurfärgen” på nukleärt material (Romanowsky-effekten).

Utförande

  • Tjock droppe (thick film) — hemolyserad, oiktad; koncentrerar parasiter och används för att avgöra OM parasiter finns samt räkna Parasitemi.
  • Tunt utstryk (thin film) — fixeras i Metanol först; bevarar erytrocytmorfologi och används för Artbestämning.
  • pH är kritiskt: buffert pH 7,2 krävs för att Schüffners prickar och Maurers fläckar ska framträda.
  • Färgningstid 10 % Giemsa i 10 minuter, eller 3 % i 30–45 minuter.

Tolkning — vad kan påvisas

Fallgropar

Klinisk pärla

Kombinera alltid Giemsa-mikroskopi med Snabbtest (RDT för HRP2/pLDH). Snabbtestet ger svar på minuter men kan vara falskt negativt vid pfhrp2-deletion; mikroskopin ger art och parasitemigrad, som styr om patienten ska ha intravenös Artesunat.

Tenta-fokus

Tjock droppe = detektion och parasitemi (högre känslighet). Tunt utstryk = artbestämning (bevarad erytrocytmorfologi). Detta är en klassisk tentafråga och det är lätt att kasta om dem.

Kopplingar