t-PA
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas
Vad är det?
t-PA står för tissue plasminogen activator (vävnadsplasminogenaktivator) och är den viktigaste plasminogenaktivatorn i cirkulationen. Den utsöndras från endotelceller och startar fibrinolysen genom att omvandla plasminogen till plasmin.
Mekanism
- Fibrinolys och reparation av blodkärlen börjar direkt efter att den definitiva hemostatiska pluggen bildats.
- t-PA konverterar plasminogen till plasmin på koagelytan — lokaliseringen till fibrin är det som gör systemet selektivt och hindrar generell proteolys i plasma.
- Plasmin degraderar fibrinpolymeren till små fragment som fagocyteras av makrofager.
- Hämning: PAI-1 (plasminogenaktivatorinhibitor 1) binder och hämmar fritt cirkulerande t-PA, medan α2-antiplasmin binder och hämmar fritt cirkulerande plasmin.
- t-PA elimineras även via leverupptag.
- Protein C stimulerar frisättningen av plasminogenaktivator från epiteliala celler — koagulationshämning och fibrinolys aktiveras alltså parallellt.
- Den andra aktivatorn, U-PA, finns främst i njuren.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Terapeutiskt: det fibrinolytiska systemet kan aktiveras med rekombinant vävnadsplasminogenaktivator (rt-PA), vilket är klinisk rutin vid trombosbehandling.
- Minskad frisättning av t-PA hör till de ärftliga pretrombotiska tillstånden, tillsammans med ökad frisättning av PAI och Dysplasminogenemi — nedsatt fibrinolys ger trombosbenägenhet.
- Fibrinolysens aktivitet avläses i rutindiagnostiken indirekt via P-Fibrin D-Dimer, som är plasminets nedbrytningsprodukt av korsbundet fibrin.
- Vid DIC är fibrinolysen kraftigt ökad samtidigt som trombocyter och koagulationsfaktorer konsumeras.
Klinisk pärla
Systemet är en balansvåg: koagulation ↔ fibrinolys, båda med egna agonister och inhibitorer. Hämmad koagulation eller ökad fibrinolys → blödningsrisk; ökad koagulation eller hämmad fibrinolys → embolirisk.
Kopplingar
Relaterat: U-PA, Plasminogenaktivator, Plasmin, Plasminogen, Fibrinolys, PAI-1, Alteplas, D-dimer