Plasminogen

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas, 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer

Vad är det?

Plasminogen är det inaktiva proenzym (zymogen) som cirkulerar i plasma och som efter proteolytisk aktivering blir plasmin. Det är substratet för plasminogenaktivatorerna och därmed startpunkten för hela fibrinolysen.

Mekanism

• Plasminogen syntetiseras i levern och binder via lysinsäten till fibrin under koagelbildningen — det byggs alltså in i koaglet redan när detta formas.
• t-PA konverterar plasminogen → plasmin på koagelytan; U-PA (urin-plasminogenaktivator) finns främst i njuren och aktiverar plasminogen huvudsakligen i vävnad.
• Bindningen av både plasminogen och t-PA till fibrin ökar reaktionshastigheten flera hundra gånger och gör att fibrinolysen blir lokal.
• Dysplasminogenemi — ärftlig kvalitativ defekt i plasminogenmolekylen — anges i kompendiet som ett ärftligt pretrombotiskt tillstånd tillsammans med dysfibrinogenemi och brist på antitrombin, protein C och protein S.
• Lipoprotein(a) har en struktur som liknar plasminogen och kan kompetitivt hämma plasminogenbindning till fibrin — en föreslagen länk mellan dyslipidemi och trombosbenägenhet.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Plasminogenanalys ingår inte i basal koagulationsutredning utan i specialistutredning av oklar trombofili eller vid misstänkt dysplasminogenemi.
• Förbrukning av plasminogen ses vid DIC och under trombolysbehandling med rt-PA; uttalad förbrukning kan paradoxalt begränsa den fibrinolytiska effekten.
• Systemets aktivitet följs i praktiken via D-dimer och fibrinogen snarare än via plasminogen.

Kopplingar

Relaterat: Plasmin, Fibrinolys, t-PA, U-PA, Plasminogenaktivator, Dysplasminogenemi, Alteplas