Proteolys

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier, 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

Proteolys är enzymatisk klyvning av peptidbindningar i ett protein. Reaktionen katalyseras av proteaser och kan antingen bryta ned proteinet helt eller — vid begränsad proteolys — aktivera eller frisätta en funktionell del av det.

Mekanism

• Begränsad proteolys är kroppens vanligaste sätt att slå på ett system snabbt: koagulationskaskaden och fibrinolysen bygger på att inaktiva zymogener klyvs till aktiva enzymer (protrombin → trombin, plasminogen → plasmin).
• Shedding: membranbundna proteiners extracellulära del kan klippas av och hamna i plasma som löslig form.
• Nedbrytande proteolys sker i lysosomer och i proteasomen, samt extracellulärt av frisatta enzymer som neutrofil elastas vid inflammation.
• Aktiviteten hålls i schack av antiproteaser som alfa-1-antitrypsin och alfa-2-makroglobulin — obalans ger vävnadsskada, t.ex. lungemfysem vid alfa-1-antitrypsinbrist.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Löslig transferrinreceptor (S-TfR): transferrinreceptorer uppregleras vid järnbrist, och den extracellulära delen frisätts kontinuerligt genom proteolys. Serumnivån är därför ett mått på intracellulärt järnbehov.
• S-TfR är ökad vid järnbrist och även vid autoimmun hemolytisk anemi — dvs. vid tillstånd med hög erytropoetisk aktivitet.
• Till skillnad från ferritin påverkas S-TfR inte av att vara akutfasprotein, vilket gör markören användbar vid samtidig inflammation.
• Proteolytiska principer utnyttjas analytiskt i kromogena substratmetoder inom koagulationsdiagnostiken.

Kopplingar

Relaterat: Proteaser, Löslig transferrinreceptor, Transferrinreceptor, Antiproteaser, Plasmin, Trombin, Järnbrist