Alfa-2-makroglobulin
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 09 Proteiner, Inflammation och M-komponent, 03 Blodcellsutveckling och B-celler
Vad är det?
Alfa-2-makroglobulin är ett mycket stort plasmaprotein (~725 kDa) som syntetiseras i levern och fungerar som en bredspektrig proteasinhibitor. Det ger tillsammans med Haptoglobin och Ceruloplasmin alfa-2-bandet dess intensitet vid elektrofores.
Mekanism
- Hämmar proteaser genom en unik “burmekanism”: proteaset klyver en betesregion i molekylen, varpå alfa-2-makroglobulin viker sig runt enzymet och stänger in det sterilt.
- Det inneslutna enzymet behåller aktivitet mot små substrat men kan inte nå stora proteinsubstrat — hämningen är alltså storleksselektiv.
- Hämmar proteaser från alla fyra klasserna, bland annat trombin, plasmin, kallikrein och cysteinproteaser — därför en viktig reservbroms när mer specifika inhibitorer som Antitrombin eller Alfa-1-antitrypsin är förbrukade.
- Komplexen elimineras snabbt via receptormedierat upptag i levern.
- Molekylvikten gör att proteinet inte passerar en skadad glomerulusmembran i nämnvärd mängd.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Vid Nefrotiskt syndrom ökar de flesta plasmaproteiner i urinen, utom de allra mest högmolekylära — alfa-2-makroglobulin och Fibrinogen. I serum stiger i stället alfa-2-makroglobulin relativt, dels genom kompensatoriskt ökad leversyntes, dels genom att det inte förloras.
- Ett kraftigt alfa-2-band tillsammans med mycket lågt Albumin är därför ett klassiskt nefrosmönster på elforesplattan.
- Hos spädbarn ses normalt ett markerat alfa-2-makroglobulinband tillsammans med fysiologiskt låga immunglobuliner — en åldersnormal bild som inte ska övertolkas.
- Ingår som markör i sammansatta fibrosindex vid leversjukdom.
- Är inte ett akutfasprotein i egentlig mening; det är haptoglobin som driver alfa-2-ökningen vid Akutfasreaktion.
Kopplingar
Relaterat: Proteashämmare, Haptoglobin, Ceruloplasmin, Nefrotiskt syndrom, Elektrofores, Fibrinogen, Alfa-1-antitrypsin, Plasmaproteiner