Aterotrombos
Kurs: MDBI
| Typ | Akut Trombos på rupturerat/eroderat Aterosklerotiskt plack |
| Mekanism | Plackruptur exponerar trombogent material → Trombocytaggregation + Koagulation |
| Nyckelfynd | Gemensam slutväg för Hjärtinfarkt, Ischemisk stroke och akut Extremitetsischemi |
Vad är det?
- Aterotrombos är bildningen av en Trombos ovanpå ett Aterosklerotiskt plack som brustit eller eroderat, med akut helt eller delvis kärlavstängning som följd.
- Det är den patofysiologiska länken mellan kronisk Ateroskleros och de akuta ischemiska händelserna.
- Beroende på kärlbädd yttrar det sig som Akut koronart syndrom, Ischemisk stroke eller akut extremitetsischemi.
Patofysiologi
- Ett instabilt (sårbart) plack har tunn fibrös kappa, stor lipidkärna och rikligt med inflammatoriska celler (makrofager).
- Vid ruptur exponeras Kollagen och vävnadsfaktor i placket → Trombocytadhesion via von Willebrand-faktor och aktivering av Koagulationskaskaden.
- En trombocytrik (“vit”) tromb växer och kan ockludera lumen eller embolisera distalt.
- Erosion (utan ruptur) är en alternativ mekanism, särskilt hos kvinnor och rökare.
Klinisk betydelse
- Kranskärl: total ocklusion → STEMI; partiell → NSTEMI/Instabil angina.
- Hjärna: Ischemisk stroke / TIA.
- Ben: akut kritisk Ischemi.
Behandling och prevention
- Akut: Trombocythämmare (Acetylsalicylsyra + P2Y12-hämmare), Antikoagulantia, Reperfusion (PCI/trombolys).
- Sekundärprevention: Statiner (plackstabilisering), Rökstopp, blodtrycks- och blodsockerkontroll.
Tenta-fokus
Det är plackets instabilitet, inte dess storlek, som avgör risken för aterotrombos. Ett litet lipidrikt plack med tunn kappa är farligare än ett stort, förkalkat och stabilt plack.
Klinisk pärla
Statiner minskar risken för aterotrombotiska händelser mer genom att stabilisera placket (minska inflammation, förtjocka kappan) än genom själva lumenvidgningen.
Kopplingar
- Ateroskleros — den underliggande kroniska sjukdomen
- Aterosklerotiskt plack — strukturen som brister
- Trombos — den akuta pålagringen
- Hjärtinfarkt — vanligaste kliniska följden
- Ischemisk stroke — cerebral manifestation