Mineralisering
Kurs: MDBI
| Typ | Inlagring av mineraler (främst Kalciumfosfat) i vävnad |
| Fysiologisk | Benvävnad och tänder (Hydroxyapatit) |
| Patologisk | Dystrofisk och metastatisk Förkalkning |
Vad är det?
- Mineralisering är inlagring av oorganiska mineralsalter — huvudsakligen Kalciumfosfat i form av Hydroxyapatit — i en organisk matrix.
- Fysiologiskt en förutsättning för skelettets och tändernas hållfasthet; patologiskt en form av vävnadsförändring (Förkalkning).
Mekanism
- Kräver tillräcklig lokal koncentration av Ca²⁺ och Fosfat samt en nukleeringsyta (t.ex. Osteoid eller matrixvesiklar).
- Vid benbildning styr osteoblaster mineraliseringen av osteoid; processen hämmas av Pyrofosfat och regleras bl.a. av ALP.
Fysiologisk vs patologisk mineralisering
| Typ | Var | Serumkalcium |
|---|---|---|
| Fysiologisk | Ben, tänder | Normalt |
| Dystrofisk | Skadad/nekrotisk vävnad | Normalt |
| Metastatisk | Frisk vävnad (kärl, njure, lunga) | Förhöjt (Hyperkalcemi) |
Klinisk relevans
- Bristande mineralisering: Osteomalaci/Rakit, ofta vid D-vitaminbrist.
- Överdriven eller felplacerad: kärlförkalkning, klaffförkalkning, Nefrokalcinos.
Tenta-fokus
Skilj dystrofisk (normalt kalcium, skadad vävnad) från metastatisk (högt kalcium, frisk vävnad). Bristande mineralisering av Osteoid = Osteomalaci.
Klinisk pärla
Pyrofosfat hämmar normalt patologisk mineralisering — därför är bisfosfonater (pyrofosfatanaloger) användbara vid Osteoporos och vissa förkalkningstillstånd.
Kopplingar
- Förkalkning — den patologiska formen av mineralisering
- Hydroxyapatit — mineralet som lagras in
- Osteomalaci — bristande mineralisering
- Osteoblast — driver fysiologisk benmineralisering
- Hyperkalcemi — orsak till metastatisk förkalkning