Metastatisk förkalkning
Kurs: MDBI
| Typ | Patologisk kalciuminlagring i frisk vävnad |
| Orsak | Hyperkalcemi (rubbad kalciumhomeostas) |
| Kontrast | Dystrofisk förkalkning (skadad vävnad, normalt S-Ca) |
| Predilektion | Njure, lunga, magslemhinna, kärl, kornea |
Vad är det?
- Inlagring av kalciumsalter i normal vävnad till följd av förhöjt serumkalcium (och/eller fosfat), oavsett lokal vävnadsskada.
- Skiljer sig från Dystrofisk förkalkning, som sker i redan skadad/nekrotisk vävnad vid normalt S-Kalcium.
Patofysiologi och lokalisation
- Orsaker: Primär hyperparatyreoidism, Malignitetsassocierad hyperkalcemi, Renal osteodystrofi, D-vitaminöverskott, uttalad immobilisering.
- Kalk fälls ut där vävnaden gör sig av med syra och blir relativt alkalisk: njurtubuli (Nefrokalcinos), lungalveoler, magslemhinna, systemartärer, kornea.
Klinisk betydelse
- Oftast asymtomatisk men kan ge organdysfunktion, t.ex. Nefrokalcinos med nedsatt njurfunktion.
- Utbredd metastatisk förkalkning ska föranleda utredning av kalcium-/fosfatbalans.
Tenta-fokus
Metastatisk förkalkning = normal vävnad + hög S-Ca (t.ex. hyperparatyreoidism). Dystrofisk förkalkning = skadad vävnad + normal S-Ca (t.ex. gamla plack, psammomkroppar).
Klinisk pärla
Predilektionsställena är vävnader som utsöndrar syra/CO₂ och därför blir relativt alkaliska (njure, lunga, magmukosa) — där gynnas utfällning av kalciumfosfat.
Kopplingar
- Dystrofisk förkalkning — motsatsen, i skadad vävnad
- Hyperkalcemi — den drivande rubbningen
- Primär hyperparatyreoidism — vanlig orsak
- Nefrokalcinos — vanlig manifestation
- Renal osteodystrofi — orsak vid njursvikt