Alkaliskt fosfatas
Kurs: MDBI
| Typ | Enzym (hydrolas) — biokemisk markör för osteoblastaktivitet och kolestas |
| Nyckelfynd | Stiger vid hög benomsättning och vid gallstas |
| Isoenzymer | Ben, lever, tarm, placenta |
| Förkortning | ALP |
Vad är det?
- Alkaliskt fosfatas (ALP) är ett membranbundet enzym som klyver fosfatgrupper vid högt pH. Det finns som flera isoenzymer från olika vävnader — främst ben och lever, men även tarm och placenta.
- I klinisk kemi används totalt ALP som markör för dels benomsättning (osteoblastaktivitet), dels kolestatisk leversjukdom.
- Vid frågor om kalcium- och benmetabolism speglar ALP hur mycket osteoblasterna bygger ben, t.ex. som svar på ökad osteoklastisk nedbrytning.
Funktion / Uttryck
- I skelettet uttrycks ben-ALP av osteoblaster och krävs för normal mineralisering av benmatrix (medfödd brist ger hypofosfatasi).
- I levern sitter ALP på gallgångsepitelets kanalikulära membran; vid kolestas induceras och läcker enzymet ut i blodet.
- Fysiologiskt förhöjt ALP ses hos växande barn/ungdomar (aktiv epifystillväxt) och under graviditet (placenta-ALP).
Diagnostisk användning
- Vid hyperparatyreoidism stiger ALP när sjukdomen engagerar skelettet (osteitis fibrosa cystica, bruna tumörer) — tecken på hög benomsättning.
- Kraftigt förhöjt ALP ses vid Pagets bensjukdom, osteomalaci/rakit, skelettmetastaser och läkande frakturer.
- Vid oklart högt ALP skiljer man ben- från leverkälla med GT: högt GT talar för leverorsak, normalt GT för benorsak.
Klinisk koppling
- Efter paratyreoidektomi hos en patient med uttalad bensjukdom kan högt ALP förutspå hungry bone syndrome — de “hungriga” benen mineraliserar intensivt.
- Vid sekundär hyperparatyreoidism vid njursvikt används ALP tillsammans med PTH för att bedöma renal osteodystrofi.
Tenta-fokus
Förhöjt ALP + hyperkalcemi + högt PTH talar för hyperparatyreoidism med skelettengagemang. Skilj alltid ben- från leverkälla med GT (normalt GT → benorsak).
Klinisk pärla
ALP speglar osteoblasternas aktivitet, inte osteoklasternas. Ett stigande ALP efter paratyreoidektomi är alltså benet som läker — inte att sjukdomen förvärras.
Kopplingar
- Osteitis fibrosa cystica — bensjukdomen vid hyperparatyreoidism som driver upp ALP.
- Hungry bone syndrome — högt ALP preoperativt förutspår tillståndet.
- Pagets sjukdom — ger de högsta ALP-värdena.
- Paratyreoideahormon — samtolkas med ALP vid ben- och kalciumutredning.
- Kolestas — den viktigaste icke-skelettala orsaken till högt ALP.