Proteinkinas C
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Proteinkinas C (PKC) är en familj av serin/treonin-kinaser som fosforylerar målproteiner och därmed förmedlar intracellulär signalering.
- Nedströms om Fosfolipas C-vägen och central i signalering från G-proteinkopplade receptorer och många tillväxtfaktorreceptorer.
- Namnet kommer av att enzymet ursprungligen beskrevs som calcium-beroende (“C” för calcium).
Aktiveringsväg
- Ligand binder till en Gq-kopplad receptor eller receptortyrosinkinas → aktivering av Fosfolipas C.
- PLC klyver membranlipiden PIP2 till IP3 (inositoltrifosfat) och DAG (diacylglycerol).
- IP3 binder receptorer på Endoplasmatiskt retikulum och frisätter Ca2+ till cytosolen.
- DAG stannar i membranet och aktiverar PKC tillsammans med Ca2+ och fosfatidylserin.
- PKC transloceras därmed från cytosol till plasmamembran — translokationen är ett klassiskt mått på aktivering.
Isoformer
- Konventionella (cPKC: alfa, beta I, beta II, gamma): kräver både Ca2+ och DAG.
- Nya (nPKC: delta, epsilon, eta, theta): kräver DAG men inte Ca2+.
- Atypiska (aPKC: zeta, iota/lambda): kräver varken Ca2+ eller DAG; regleras av PIP3 och proteininteraktioner, viktiga för cellpolaritet.
Funktioner
- Immunologi: PKC-theta är avgörande för T-cellsreceptor-signalering och aktiverar NF-kB via CARMA1-BCL10-MALT1-komplexet. PKC-beta har motsvarande roll i B-cellsreceptor-signalering.
- Kärlsystem: medierar vasokonstriktion via Glatt muskulatur, deltar i Trombocytaggregation.
- Hjärta: PKC-epsilon medierar ischemisk prekonditionering.
- Metabolism: PKC-theta och delta fosforylerar IRS-1 på serinrester och bidrar till Insulinresistens vid intracellulär lipidansamling.
- Neuron: deltar i Långtidspotentiering och synaptisk plasticitet, samverkar med CREB-medierad gentranskription.
- Kopplar ofta vidare till MAP-kinas-kaskaden och till transkriptionsfaktorer som AP-1 och NF-kB.
Klinisk och farmakologisk relevans
- Forbolestrar (t.ex. PMA/TPA) härmar DAG men bryts inte ned — ger persistent PKC-aktivering och är klassiska tumörpromotorer i experimentella modeller.
- Mutationer i PKC-vägen: aktiverande CARD11-mutationer ger konstitutiv NF-kB-signalering i Diffust storcelligt B-cellslymfom.
- PKC-beta-hämmaren ruboxistaurin har prövats vid Diabetesretinopati och Diabetesnefropati, där hyperglykemi ökar de novo DAG-syntes och PKC-aktivitet.
- Defekt PKC-delta ger en form av autoimmun lymfoproliferativ sjukdom.
- Många toxiner och mikrobiella produkter utnyttjar PKC-vägen för att modulera värdcellens barriärfunktion och cytokinsvar.
Klinisk pärla
Vid Diabetes mellitus driver hyperglykemi ökad glykolytisk produktion av glycerol-3-fosfat och därmed DAG, vilket kroniskt aktiverar PKC-beta i endotelet. Detta är en av fyra klassiska mekanismer bakom diabetiska mikrovaskulära komplikationer, vid sidan av polyolvägen, AGE-bildning och hexosaminvägen.
Tenta-fokus
Kunna hela kedjan: Gq → Fosfolipas C → PIP2 → IP3 + DAG → Ca2+ respektive PKC. IP3 mobiliserar kalcium från ER, DAG stannar i membranet och aktiverar PKC — den uppdelningen är en återkommande tentafråga.
Kopplingar
- Fosfolipas C — uppströms aktivator
- DAG och IP3 — second messengers
- NF-kB — huvudsakligt nedströmsmål i immunceller
- CREB — parallell transkriptionsfaktor i signalnätverket
- Insulinresistens — patologisk konsekvens av kronisk aktivering
- T-cellsreceptor — PKC-theta i immunologisk synaps