APECED
Kurs: Basvetenskap 5
| Typ | Monogen autoimmun sjukdom — Immunbrist med autoimmunitet |
| Synonym | APS-1 (autoimmunt polyendokrint syndrom typ 1) |
| Gen/nedärvning | AIRE på kromosom 21q22.3, autosomalt recessiv |
| Klassisk triad | Kronisk mukokutan candidos, Hypoparatyreoidism, Addisons sjukdom |
| Diagnos | Anti-interferon-ω/α-antikroppar (närmast 100 % sensitivt), AIRE-sekvensering |
Vad är det?
- APECED = Autoimmune PolyEndocrinopathy-Candidiasis-Ectodermal Dystrophy.
- Orsakas av bialleliska mutationer i AIRE (Autoimmune Regulator), en transkriptionsfaktor i medullära tymusepitelceller.
- Sjukdomen är ovanlig globalt men anrikad i Finland (1:25 000), Sardinien och bland iranska judar — vilket gör den kliniskt relevant även i Sverige.
Patofysiologi
- AIRE driver ektopisk transkription av tusentals vävnadsspecifika antigen (insulin, tyreoglobulin, CYP21A2, CYP17, NALP5) i tymusmedullan.
- Detta gör att självreaktiva T-celler kan känna igen “perifera” antigen redan i tymus och elimineras via Klonal deletion eller avledas till Treg.
- Vid AIRE-defekt uteblir presentationen → självreaktiva T-celler släpps ut i periferin → multiorgan-autoimmunitet med debut redan i barndomen.
- Neutraliserande autoantikroppar mot Typ I-interferon (IFN-ω, IFN-α) uppträder tidigt och universellt — dessa förklarar också den svåra candidainfektionen tillsammans med autoantikroppar mot IL-17 och IL-22, som annars skyddar slemhinnor mot svamp.
Klinisk bild och tidsförlopp
| Komponent | Typisk debutålder | Frekvens |
|---|---|---|
| Kronisk mukokutan candidos | <5 år (ofta först) | ~90 % |
| Hypoparatyreoidism | 5–10 år | ~85 % |
| Addisons sjukdom (binjurebarksvikt) | 10–15 år | ~70 % |
| Primär gonadsvikt | Pubertet och senare | 40–60 % (kvinnor) |
| Typ 1-diabetes | Variabel | 10–20 % |
| Autoimmun tyreoidit | Variabel | 10–30 % |
| Ektodermal dystrofi (nagel-, emalj-, håravvikelser, Vitiligo, Alopeci) | Barndom | Varierande |
| Autoimmun hepatit, malabsorption, Perniciös anemi, pneumonit, keratit | Variabel | Mindre vanligt |
- Diagnos ställs klassiskt vid två av triadens tre komponenter (eller en komponent om syskon är drabbat).
- Många patienter får sina manifestationer utspridda över decennier — sjukdomen “byggs på” livet ut.
Diagnostik
- Anti-IFN-ω-antikroppar är den bästa screeningmarkören och finns hos i princip alla patienter, ofta innan endokrinopatierna debuterat.
- Organspecifika autoantikroppar: 21-hydroxylas (binjure), NALP5 (paratyreoidea), GAD65/IA-2 (pankreas), TPO.
- Genetik: sekvensering av AIRE. Vanligaste mutationen i Finland är R257X; i andra populationer 13 bp-deletion i exon 8.
- Biokemi: hypokalcemi + hyperfosfatemi + lågt PTH; lågt kortisol med högt ACTH och positivt Synacthentest.
Behandling och uppföljning
- Substitution: Kalcium och aktivt D-vitamin (alfakalcidol/kalcitriol) vid hypoparatyreoidism; Hydrokortison + Fludrokortison vid Addison; Levotyroxin, insulin, könshormoner efter behov.
- Candidos: Flukonazol intermittent eller kontinuerligt; observera azolresistens och risk för Skivepitelcancer i munhåla/esofagus vid långvarig candidos — en fruktad komplikation.
- Immunsuppression (rituximab, ciklosporin) vid hepatit, pneumonit eller enteropati.
- Livslång strukturerad uppföljning med regelbunden screening för nytillkomna endokrinopatier.
Klinisk pärla
Substituera alltid binjuren före tyreoidean. Om en patient med odiagnostiserad Addisons sjukdom får Levotyroxin först ökar kortisolmetabolismen och en Addisonkris kan utlösas. Vid APECED, där båda kan finnas samtidigt, är detta en högst reell fallgrop. Och kom ihåg: hypokalcemi som inte svarar på kalcium kan bero på samtidig obehandlad binjurebarksvikt eller magnesiumbrist.
Tenta-fokus
APECED är läroboksexemplet på bruten central tolerans — jämför med IPEX (FOXP3-mutation, bruten perifer tolerans via Treg-brist). Skilj också APS-1 (monogen, AIRE, barndom, candidos + hypopara + Addison) från APS-2/Schmidts syndrom (polygent, HLA-associerat, vuxna, Addison + autoimmun tyreoidit + typ 1-diabetes, ingen candidos eller hypoparatyreoidism).
Kopplingar
- AIRE — genen och proteinet bakom sjukdomen
- Klonal deletion — mekanismen som fallerar
- Tymus — organet där defekten verkar
- Addisons sjukdom — allvarligaste komponenten
- Hypoparatyreoidism — vanligaste endokrinopatin
- IPEX — motsvarande sjukdom vid perifer toleransbrist
- Typ I-interferon — autoantikroppsmål med diagnostiskt värde
- Candida — den karakteristiska infektionen