Skelettskintigrafi
Kurs: Basvetenskap 5 Moment 2
Vad är det?
- Nuklearmedicinsk helkroppsundersökning där ⁹⁹ᵐTc-märkta bisfosfonater (MDP, HDP eller DPD) injiceras intravenöst och bilder tas efter 2–4 timmar.
- Avbildar osteoblastaktivitet och regional blodgenomströmning – alltså benets reaktion, inte tumören själv.
Varför är det viktigt / Mekanism
- Spårämnet kemadsorberas till hydroxyapatitkristallens yta i nybildat ben. Upptaget är därför proportionellt mot osteoblastisk aktivitet och mot lokalt blodflöde.
- Detta förklarar hela metodens styrkor och svagheter:
- Hög sensitivitet för lesioner som utlöser en osteoblastisk reaktion – ofta veckor till månader före förändring på slätröntgen, som kräver 30–50 % förlust av benmineral för att visa något.
- Låg specificitet – varje process med ökad benomsättning lyser upp: fraktur, Artros, osteomyelit, Pagets sjukdom, stressfraktur, nyligen genomförd kirurgi, benign tumör.
- Falskt negativt vid rent osteolytiska eller mycket snabbt växande lesioner där ingen osteoblastisk reaktion hinner uppstå. Detta gäller framför allt Myelom – därför är skelettskintigrafi inte metoden vid myelom, där man i stället använder helkropps-DT, MRT eller FDG-PET. Samma sak gäller aggressiva lytiska metastaser från Njurcancer och Tyreoideacancer.
- Superscan – vid mycket utbredd metastasering blir upptaget så jämnt intensivt över hela skelettet att bilden paradoxalt ser “normal men vacker” ut, med saknade njurar som avslöjande tecken. En klassisk fallgrop.
- Flare-fenomen – vid behandlingssvar kan reparativ osteoblastisk aktivitet öka upptaget under de första månaderna, vilket felaktigt kan tolkas som progress. Bedöm därför inte respons på skintigrafi de första 3 månaderna.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Huvudindikationer:
- Skelettmetastasering vid Prostatacancer (osteoblastiska, sklerotiska metastaser – idealt för metoden) och Bröstcancer (blandade). Ingår i stadieindelning vid högrisk prostatacancer.
- Ockulta frakturer – höftfraktur hos äldre med normal röntgen, stressfrakturer, sakrumfrakturer, barnmisshandelsutredning.
- Osteomyelit – ofta i trefasteknik, eller kombinerat med leukocytskintigrafi.
- Pagets sjukdom – kartlägga utbredning.
- Lossnad eller infekterad protes, avaskulär nekros, komplext regionalt smärtsyndrom.
- Typiskt metastasmönster följer den röda benmärgens utbredning hos vuxna: kotpelare, bäcken, revben, proximala femur och humerus, kranium. Metastaser distalt om knä och elbåge är ovanliga och talar mer för Lungcancer eller Njurcancer.
- Metoden avbildar hela skelettet i en undersökning – det är dess viktigaste praktiska fördel över riktad röntgen och MRT.
- Kompletterande metoder och när de är bättre:
- MRT – bäst för benmärgsinfiltration, medullär spridning och för att bedöma Medullakompression; högst sensitivitet för metastas i kotpelaren.
- DT – bäst för kortikal destruktion och frakturrisk.
- PSMA-PET – har vid prostatacancer betydligt högre sensitivitet och specificitet än skelettskintigrafi och ersätter den i allt högre grad.
- NaF-PET – samma biologiska princip som skintigrafi men med PET-upplösning.
- SPECT/DT förbättrar specificiteten avsevärt genom att korrelera upptaget med anatomi – en het punkt i en fasett kan då identifieras som artros i stället för metastas.
Klinisk pärla
Att skelettskintigrafi missar myelom är den mest praktiskt viktiga enskilda kunskapen om metoden, och den följer direkt ur mekanismen: myelomcellen frisätter RANKL och hämmar samtidigt osteoblasterna via DKK1, så lesionen är rent lytisk och det finns ingen osteoblastisk aktivitet att binda spårämnet till. Vid misstänkt myelom är helkropps-DT eller MRT förstahandsval.
Tenta-fokus
Skintigrafi visar osteoblastaktivitet, därför hög sensitivitet men låg specificitet. Myelom och rent lytiska metastaser kan ge falskt negativt – använd DT/MRT/PET. Kunna superscan och flare-fenomen. PSMA-PET är överlägset vid prostatacancer.
Kopplingar
Relaterat: Osteolytisk lesion, Skelettröntgen, Myelom, Prostatacancer, Bröstcancer, Metastasering, MRT, Patologisk fraktur, FDG-PET, Pagets sjukdom, RANKL