Paraffin
Kurs: MDBI
| Typ | Inbäddningsmedium i histopatologi |
| Nyckelfynd | ”P” i FFPE — formalinfixerad, paraffininbäddad vävnad |
| Syfte | Ger vävnaden fasthet så den kan snittas tunt |
| Alternativ | Fryssnitt vid akut/intraoperativ diagnostik |
Vad är det?
- Paraffin är ett vaxartat inbäddningsmedium som genomdränker fixerad vävnad så att den blir tillräckligt fast för att snittas i tunna skivor för mikroskopi.
- Utgör “P”:et i FFPE (formalin-fixed, paraffin-embedded) — standardformatet i Histopatologi.
Princip och utförande
- Efter fixering i formalin: vävnaden dehydreras (stigande alkoholserie), klaras (xylen) och genomdränks med smält paraffin.
- Den gjuts till ett block som snittas i mikrotomen till ca 3–5 µm, monteras på glas, avparaffineras och färgas (t.ex. H&E).
Användning
- Rutinmetod för nydiagnostik i patologi; blocken arkiveras i många år.
- Möjliggör senare kompletterande immunhistokemi, FISH och DNA-analys på sparat material.
Fallgropar
- Formalinets korslänkning kräver ofta antigen-demaskering före immunfärgning.
- Värmen och korslänkningen fragmenterar nukleinsyror — DNA/RNA är sämre bevarat än i färskt/fruset material.
- Fettfärgningar och vissa enzym-/immunofluorescensmetoder fungerar inte på paraffin → kräver Fryssnitt.
Tenta-fokus
Känn igen FFPE-kedjan: fixering → dehydrering → klarning → paraffininbäddning → snittning → färgning. Paraffin ger fasthet för tunna snitt men kräver avparaffinering och antigen-demaskering inför immunhistokemi.
Klinisk pärla
Behövs svar under pågående operation duger inte paraffin — då tar man i stället Fryssnitt, som ger besked på minuter men med sämre morfologisk upplösning.
Kopplingar
- Formalinfixering — steget före inbäddningen (F:et i FFPE)
- Fixering — generell princip för vävnadsbevaring
- Utskärning — där vävnaden väljs ut inför inbäddning
- Hematoxylin-eosin — rutinfärgningen på paraffinsnitt
- Fryssnitt — det snabba alternativet utan paraffin