Parafibromin
Kurs: MDBI
| Typ | Nukleärt tumörsuppressorprotein |
| Gen | CDC73 (tidigare HRPT2) |
| Diagnostik | Förlust av kärninfärgning stödjer paratyreoideacancer |
| Syndrom | HPT-JT |
Vad är det?
- Parafibromin är produkten av CDC73-genen (tidigare kallad HRPT2) och fungerar som en tumörsuppressor i cellkärnan.
- Ingår i det transkriptionsreglerande PAF1-komplexet.
Funktion / Uttryck
- Reglerar transkription och cellproliferation; förlust ger okontrollerad tillväxt i paratyreoideaceller.
- Uttrycks normalt i cellkärnan och kan påvisas med immunhistokemi.
Diagnostisk användning
- Förlorad nukleär parafibrominfärgning (immunhistokemi) talar för paratyreoideacancer och hjälper att skilja den från benignt adenom — en notoriskt svår histologisk gränsdragning.
- CDC73-mutation ses i majoriteten av paratyreoideacancrar och i HPT-JT-syndromet.
Klinisk koppling
- Hyperparatyreoidism–käktumörsyndrom (HPT-JT): primär hyperparatyreoidism (ofta cystiska adenom eller cancer) + ossifierande käkfibrom.
- Kimbanemutation i CDC73 → ärftlig risk; motiverar genetik och uppföljning.
Tenta-fokus
Förlust av parafibromin (CDC73/HRPT2) → paratyreoideacancer och HPT-JT-syndrom. Immunhistokemisk negativitet används för att skilja cancer från benignt adenom.
Klinisk pärla
Parafibromin är för paratyreoideacancer vad menin är för MEN1 — en tumörsuppressor vars förlust driver sjukdomen. Bortfall i immunhistokemin är en användbar (om än inte helt känslig) malignitetsmarkör.
Kopplingar
- Paratyreoideacancer — tumören där parafibromin ofta förloras.
- CDC73 — genen som kodar för parafibromin.
- Hyperparatyreoidism-käktumörsyndrom — ärftligt syndrom med CDC73-mutation.
- Paratyreoideaadenom — den benigna differentialen (behåller infärgning).
- Tumörsuppressor — proteinets funktionsklass.