Genrearrangemang

Kurs: MDBI

TypMolekylär klonalitetsanalys / fysiologisk V(D)J-rekombination
NyckelfyndMonoklonal topp = neoplastisk; polyklonalt spektrum = reaktivt
MålgenerIGH, IGK (B-celler); TCR (T-celler)
MetodPCR + fragmentanalys (BIOMED-2)

Vad är det?

Princip och utförande

  • DNA extraheras och PCR amplifierar de rearrangerade regionerna med konsensusprimrar (standardiserat via BIOMED-2/EuroClonality) mot IGH (VH–JH), IGK samt TCRB och TCRG.
  • Produkterna storlekssepareras med kapillärelektrofores (fragmentanalys) eller heteroduplexanalys.
  • Monoklonalt resultat = en (eller två) dominerande, reproducerbara toppar. Polyklonalt = en gaussisk (klockformad) fördelning av många toppar.

Indikation och användning

Tolkning och fallgropar

  • Klonal ≠ alltid malign: klonala expansioner kan ses reaktivt (vissa infektioner, hos äldre, kutant pseudolymfom).
  • Pseudoklonalitet vid låg cellmängd — få lymfocyter ger slumpmässiga falska toppar; kräver bekräftelse på nytt prov.
  • Falskt negativt vid somatisk hypermutation (primerfäste förstörs) i groddcentrumhärledda B-cellslymfom.
  • Resultatet ska alltid vägas mot morfologi och klinik.

Tenta-fokus

Kärnprincipen: en monoklonal topp talar för neoplasi medan ett polyklonalt (klockformat) mönster talar för reaktiv process. Kunna markörparen: IGH/IGK för B-celler och TCR för T-celler.

Klinisk pärla

“Klonalitet bevisar inte malignitet.” Ett klonalt rearrangemang måste tolkas i sitt kliniska och morfologiska sammanhang — annars övertolkas en godartad reaktiv klon.

Kopplingar

  • Monoklonal — genrearrangemang är det molekylära beviset för monoklonalitet
  • Lätt kedjerestriktion — parallell metod för att visa B-cellsklonalitet
  • Flödescytometri — kompletterande klonalitetsbedömning
  • MRD — klonspecifikt rearrangemang används för känslig uppföljning
  • Hematolymfoid — analysen appliceras på hematolymfoida proliferationer
  • Brottpunkt — jämför med kromosomala rearrangemang/translokationer