Immunfluorescens

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 2

Vad är det?

• Immunfluorescens (IF) är antikroppsbaserad påvisning där detektionen sker med ett fluorokrom (FITC, TRITC) i stället för ett enzym, och bedöms i fluorescensmikroskop.
• Direkt IF — den primära antikroppen är själv märkt. Används på patientvävnad för att hitta inlagrade immunglobuliner och komplement.
• Indirekt IF — patientens serum appliceras på ett standardsubstrat, och bundna antikroppar visualiseras med märkt sekundärantikropp. Detta är principen för autoantikroppsdiagnostik (ANA, ANCA).
• Avgörande praktisk skillnad mot Immunhistokemi: direkt IF fungerar dåligt på formalinfixerad, paraffininbäddad vävnad. Provet måste tas färskt eller fryst (i Michel-medium eller snabbfryst), och det beslutet måste fattas vid provtagningen.

Varför är det viktigt / Mekanism

• IF svarar på en fråga som ingen annan metod svarar på lika bra: vilka immunreaktanter finns inlagrade, och i vilket mönster? Mönstret är i sig diagnosen.
• Njurbiopsi — standardpanelen är IgG, IgA, IgM, C3, C1q, kappa och lambda:
  • Dominerande IgA i mesangiet → IgA-nefropati.
  • Full house (IgG, IgA, IgM, C3, C1q) → lupusnefrit.
  • Granulärt IgG och C3 längs kapillärväggen → membranös nefropati eller postinfektiös glomerulonefrit.
  • Linjärt IgG längs basalmembranet → anti-GBM (Goodpasture). Linjärt vs granulärt är den klassiska distinktionen: linjärt betyder antikropp mot ett strukturprotein i membranet, granulärt betyder inlagrade immunkomplex.
  • Negativ IF (“pauci-immun”) → ANCA-associerad vaskulit. Att inget syns är här ett positivt fynd.
  • Enbart kappa eller lambda → monoklonal, plasmacellsassocierad njursjukdom, t.ex. lättkedjedeposition eller Amyloidos.
• Bullösa hudsjukdomar — direkt IF på perilesionell hud:
  • IgG och C3 intercellulärt i epidermis, nätmönster → pemfigus.
  • IgG och C3 linjärt längs basalmembranzonen → bullös pemfigoid.
  • IgA granulärt i papilltoppar → dermatitis herpetiformis (kopplat till celiaki).
  • Här är biopsilokalen kritisk: direkt IF tas från frisk hud intill blåsan, inte från blåsan själv, eftersom inflammationen där degraderar immunreaktanterna.
• Serologi med indirekt IF: ANA-mönster (homogent, fläckigt, nukleolärt, centromert) styr vidare specifik testning; ANCA delas i cANCA (PR3) och pANCA (MPO), som motsvarar olika Vaskuliter.
• Begränsningar: fluorescensen bleks, preparaten kan inte sparas lika länge, bedömningen är mer subjektiv, och morfologin är sämre än på H&E. IF kompletterar därför alltid ljusmikroskopi och (i njure) Elektronmikroskopi.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Njurbiopsin delas rutinmässigt i tre delar: formalin till ljusmikroskopi, ofixerat/fryst till immunfluorescens, glutaraldehyd till elektronmikroskopi. Att en del glömts kan innebära att en invasiv biopsi måste upprepas.
• Vid bullös dermatos beställs två biopsier: en i formalin från blåskanten för histologi och en färsk/Michel från intilliggande frisk hud för direkt IF.
• Om vävnad enbart finns i paraffin kan ibland paraffin-IF efter proteasbehandling rädda situationen, men känsligheten är lägre — det är en nödlösning, inte ett alternativ.
• Serum-IF (ANA) har hög känslighet men låg specificitet; positivt ANA hos frisk person är vanligt, varför testet inte ska användas som screening utan vid klinisk misstanke. Detta är samma prevalensberoende av Positivt prediktivt värde som gäller vid all Screening.

Klinisk pärla

Vid glomerulonefrit är det inte om något lyser utan var och hur det lyser som ger diagnosen — linjärt mot granulärt, mesangiellt mot kapillärt, och frånvaro av signal som eget diagnostiskt fynd vid pauci-immun vaskulit.

Tenta-fokus

Att direkt immunfluorescens kräver färsk/fryst vävnad, samt de klassiska mönstren: IgA mesangiellt (IgA-nefropati), full house (lupusnefrit), linjärt IgG (anti-GBM), negativ IF (ANCA-vaskulit), intercellulärt IgG (pemfigus), linjärt IgG (pemfigoid).

Kopplingar

Relaterat: Immunhistokemi, Elektronmikroskopi, Njurbiopsi, Nefrotiskt syndrom, Amyloid, Vaskulit, Komplementsystemet, Autoantikropp, Fryssnitt, Positivt prediktivt värde