Laboratoriemetoder – bakteriologi
Kurs: MDBI Del: 02 Mikrobiologi, Immunologi och Transfusionsmedicin
Målsättning
- Kunna förstå de diagnostiska metoderna för bakterier och förklara deras fördelar och nackdelar.
- Kunna tolka bakteriologiska provsvar.
När ett bakteriologiskt prov väl nått laboratoriet finns fyra huvudsakliga vägar att gå för att identifiera vad som växer: att titta på bakterien i mikroskop, att odla den, att påvisa dess arvsmassa eller att fånga dess antigen. Ingen metod är bäst i alla lägen — de skiljer sig i hur snabba de är, hur känsliga de är och vad de kan säga om resistens. Att förstå den avvägningen är nyckeln till att tolka ett provsvar rätt, och det är därför avsnittet går igenom metoderna en och en efter översikten.
Detektion av bakterier — översikt
De fyra huvudspåren — mikroskopi, odling, molekylär diagnostik och antigendetektion — kan sammanfattas så här.
| Metod | Princip | Styrka | Svaghet |
|---|---|---|---|
| Mikroskopi (gramfärgning) | Direkt visualisering; skiljer grampositiva/gramnegativa | Snabb preliminär ledtråd | Låg känslighet/specificitet |
| Odling | Växt på agar/blododling | Möjliggör resistensbestämning + typning | Långsam (~20 h+), falskt neg vid antibiotika |
| Molekylär bakteriediagnostik | PCR, 16S rRNA, NGS | Hög känslighet, snabb, även döda/svårodlade | Begränsad resistensinfo |
| Antigendetektion | Märkta antikroppar mot bakterieantigen | Mycket snabb (t.ex. urinantigen) | Begränsad täckning |
Mikroskopi
Mikroskopi var historiskt den första metoden som kunde påvisa mikroorganismer, och den har fortfarande sin plats — framför allt för mikrober från sterila kroppsvätskor och positiva blododlingsflaskor. Det centrala verktyget är Gramfärgning, som skiljer grampositiva från gramnegativa bakterier och därmed ger den allra första preliminära ledtråden inför antibiotikaval. Samtidigt ser man bakteriens form (kocker eller stavar) och hur de grupperar sig (kedjor eller hopar). För tunna, svårfärgade spiroketer som vid syfilis och Borrelia använder man istället Mörkfältsmikroskopi.
Odling
Odling är den vanligaste metoden, och dess stora styrka är att den inte bara påvisar bakterien utan också möjliggör vidare analys — resistensbestämning och typning. Priset är att den bara fångar levande bakterier. I praktiken används fasta medier (agarplattor, inklusive selektiva och kromogena varianter) och buljong, medan blod tas i särskilda blododlingsflaskor; själva artbestämningen av kolonierna görs idag snabbt med MALDI-TOF. Nackdelarna följer av att bakterier tar tid att växa: ungefär 20 timmar för vanliga bakterier på fasta medier, ingenting alls för mycket långsamväxande eller icke odlingsbara mikrober, och ofta ett falskt negativt svar om patienten redan fått antibiotika.
Molekylär bakteriediagnostik
Molekylär bakteriediagnostik påvisar bakteriens arvsmassa — en unik gensekvens eller hela genomet — med hög känslighet och specificitet. Den stora fördelen är att den fungerar även för svårodlade, långsamväxande och till och med döda bakterier, vilket odlingen inte klarar. Metoderna spänner från PCR (artspecifik eller i panel), över 16S rRNA-sekvensering för identifiering av ovanliga bakterier, till NGS (helgenomsekvensering). Begränsningen är att metoderna vanligen ger begränsad information om antibiotikaresistens — man vet att bakterien finns där, men inte alltid vad den är känslig för.
Antigendetektion
Antigendetektion påvisar mikrobiella antigen direkt i kroppsvätskor med hjälp av märkta antikroppar, till exempel immunfluorescens eller EIA/immunkromatografi. Det klassiska exemplet är snabbtestet för Legionella- och pneumokockantigen i urin vid svår pneumoni. Metoden är enkel och mycket snabb, men sensitiviteten är ofta begränsad, så ett negativt svar utesluter inte infektion.
Definition
Gramfärgning delar bakterier efter cellväggens uppbyggnad: grampositiva (tjockt peptidoglykanlager, blå/violetta) och gramnegativa (yttermembran med LPS, röda).
Tenta-fokus
Odling blir ofta falskt negativ efter påbörjad antibiotika → ta odling före första dosen. Molekylära metoder påvisar arvsmassa även från döda bakterier och påverkas mindre — men ett positivt PCR bevisar inte att bakterien lever eller orsakar sjukdom.
Klinisk pärla
Mikroskopi med gramfärgning på en positiv blododlingsflaska ger inom minuter en första ledtråd (“grampositiva kocker i hopar”) som styr empirisk behandling långt innan odlingssvaret är klart.
Kopplingar
Relaterat: Mikroskopi, Odling, Molekylär bakteriediagnostik, Antigendetektion, MALDI-TOF, Blododling, Agarplatta