Resistensbestämning

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Resistensbestämning (antibiogram, susceptibility testing) är laboratoriets bestämning av hur känslig en isolerad bakterie är för olika antibiotika, och därmed grunden för riktad behandling.

Varför är det viktigt / Mekanism

• Lappdiffusion (disk diffusion): en agarplatta sås med bakterien, antibiotikaimpregnerade lappar läggs på, och diametern på hämningszonen mäts efter inkubation. Enkelt, billigt, standard i svensk rutindiagnostik.
• MIC-bestämning: buljongspädning eller gradienttest (E-test) ger den lägsta koncentration som hämmar synlig växt - ett kvantitativt värde.
• Genotypisk metod: PCR eller sekvensering söker kända resistensgener (t.ex. mecA för MRSA, bla-gener för ESBL, vanA för VRE, rpoB för rifampicinresistent tbc). Snabbt, men hittar bara det man letar efter och säger inget om genuttryck.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Svaret rapporteras enligt EUCAST i tre kategorier: S (känslig, standarddosering), I (känslig vid ökad exponering - alltså högre dos eller annan administrering, inte “intermediär” i betydelsen tveksam) och R (resistent).
• Brytpunkterna är substans-, art- och lokalisationsberoende: samma MIC kan vara S vid cystit (hög urinkoncentration) och R vid meningit.
• Odling med resistensbestämning tar 1-3 dygn; därför inleds behandling empiriskt efter förväntat agens och lokalt resistensläge, och smalnas av när svaret kommer.

Klinisk pärla

Ett S i röret garanterar inte klinisk framgång. Vävnadspenetration (nitrofurantoin vid pyelonefrit), biofilm på främmande material, abscess utan dränage och bristande följsamhet får behandlingen att svikta trots ett känsligt isolat.

Tenta-fokus

I står för “känslig vid ökad exponering”, inte för “intermediär”. EUCAST ändrade definitionen 2019, och det är en klassisk kunskapskontrollfråga.

Kopplingar

Relaterat: MIC, Antibiotikaresistens, Antibiotika, Blododling, ESBL, MRSA