Kaliumdikromat

Kurs: MDBI

Typ	Oxiderande Kromsalt (K₂Cr₂O₇); reagens och fixeringskomponent
Nyckelfynd	Ger kromaffinreaktionen — brunfärgar Katekolaminer i Feokromocytom
Arbetsmiljö	Krom(VI) — carcinogent och allergiframkallande

Vad är det?

• Kaliumdikromat är ett orangefärgat, starkt oxiderande Kromsalt (K₂Cr₂O₇) som innehåller sexvärt krom, Cr(VI).
• Används inom histopatologin som komponent i vissa fixeringsvätskor och som reagens i kromaffinreaktionen.

Princip och användning

• Kromaffinreaktionen: dikromat oxiderar Katekolaminer (Adrenalin/Noradrenalin) i cellernas granula till bruna polymerer (adrenokrom) — därav namnet kromaffin (“krom-älskande”).
• Positiv reaktion i binjuremärgens Kromaffina celler och i Feokromocytom.
• Ingår historiskt i kromhaltiga fixativ (t.ex. Zenkers, Orths och Müllers vätska) som bevarar och mordanterar vävnad.

Tolkning och fallgropar

• Kromaffinreaktionen är idag till stor del ersatt av Immunhistokemi (t.ex. Kromogranin A, Synaptofysin) för att påvisa Neuroendokrin differentiering.
• Cr(VI) är carcinogent (lunga) och ett potent kontaktallergen — hanteras med skyddsåtgärder, och kromhaltigt avfall är miljöfarligt.

Tenta-fokus

Koppla ihop Kaliumdikromat → Kromaffinreaktion → Feokromocytom/Binjuremärg. Ordet “kromaffin” kommer av att cellerna färgas bruna av kromsalter.

Klinisk pärla

Modern diagnostik av Feokromocytom bygger på Metanefriner i plasma/urin och Immunhistokemi — kromaffinreaktionen är mest av historiskt och pedagogiskt värde.

Kopplingar

• Kromaffinreaktion — reaktionen dikromat driver
• Kromaffina celler — cellerna som färgas
• Feokromocytom — tumören där reaktionen är positiv
• Kromsalt — överordnad kemisk grupp
• Fixeringsvätska — där dikromat historiskt ingått