Knölstruma

Kurs: MDBI

TypMultinodulär förstoring av tyreoidea
NyckelfyndMultipla knölar, heterogen körtel; oftast eutyreos
UtvecklingOfta ur långvarig diffus struma
RiskKompression, malignitet i dominant knöl, toxisk omvandling

Vad är det?

  • Knölstruma (multinodulär/nodös struma) är en förstorad tyreoidea med flera knölar och oregelbunden konsistens.
  • Den utvecklas oftast ur en långvarig diffus struma och är en av de vanligaste tyreoideasjukdomarna.

Etiologi

  • Slutstadium av kronisk, växlande TSH-stimulering — ofta med bakgrund i jodbrist eller upprepade fysiologiska belastningar.
  • Uppstår genom cykler av hyperplasi och involution som gör körteln alltmer heterogen.

Patofysiologi / Morfologi

  • Återkommande stimulering och regress ger ojämn tillväxt: vissa follikelkloner växer mer, andra involverar.
  • Morfologiskt en heterogen körtel med kolloidrika noduli, fibros, blödning, förkalkning och cystbildning.
  • Enskilda knölar kan bli autonoma (TSH-oberoende) och över tid ge toxisk knölstruma.

Symtom

  • Ofta symtomfattig, upptäcks som en knölig struma.
  • Vid stor eller retrosternal struma: dysfagi, dyspné, stridor och tryckkänsla; ibland heshet.
  • Vanligen eutyreos, men hypertyreos kan uppstå vid autonom knöl.

Diagnostik

Behandling / Prognos

  • Ofta exspektans vid eutyreoid, symtomfri struma.
  • Kirurgi vid kompression, kosmetiska skäl eller malignitetsmisstanke; radiojod kan minska körtelvolymen.
  • Prognosen är god; huvuduppgiften är att inte missa malignitet i en enskild knöl.

Tenta-fokus

I en multinodulär struma är det den kalla, dominanta eller snabbväxande knölen som ska utredas med finnål — malignitetsrisken sitter i den enskilda knölen, inte i strumans storlek.

Klinisk pärla

En långvarig knölstruma kan bli toxisk (Plummer) när en knöl blir autonom, och kan tillfälligt trigga hypertyreos efter jodtillförsel (t.ex. jodkontrast) — Jod-Basedow-fenomenet.

Kopplingar