Eutyreos

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik

Vad är det?

Normal tyreoideafunktion — tillstånd där TSH, FT4 och FT3 alla ligger inom sina referensintervall och patientens ämnesomsättning är normalt reglerad. Motsatserna är Hypotyreos och Hypertyreos.

Mekanism

• Eutyreos upprätthålls av axeln Hypotalamus → hypofysens framlob → Tyreoidea, med negativ återkoppling från T4 och T3.
• TRH stimulerar och Somatostatin hämmar TSH-frisättningen; TSH driver i sin tur produktionen av T3 och T4.
• Återkopplingen är brant: TSH-insöndringen hämmas kraftigt redan vid en lätt ökning av T4, vilket gör TSH till ett tidigt och känsligt mått.
• Relationen mellan TSH och T4 tycks vara individuellt betingad, vilket förklarar varför enskilda patienter kan må olika inom samma referensintervall.
• Perifer Dejodering av T4 till T3 ger ytterligare ett finjusterande steg på vävnadsnivå.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Under förutsättning att hypotalamus och hypofys är intakta är TSH den känsligaste markören för tyreoideafunktionen; normalt TSH talar starkt för att patienten är eutyreoid.
• TSH används därför som första screeningmetod vid frågeställning hypo- eller hypertyreos, oftast tillsammans med FT4 vid allmän kontroll.
• Förutsättningen brister vid hypofyssjukdom: vid sekundär Hypotyreos kan TSH vara normalt eller lågt trots låga T4/T3 — ett “normalt” TSH utesluter alltså inte hypofyssvikt.
• Analysmetoder och referensområden för TSH, T3 och T4 skiljer sig mellan laboratorier, vilket måste vägas in vid gränsvärden.

Klinisk pärla

TSH först — men aldrig TSH ensamt vid oklar klinik. TSH är känsligast bara om hypofys–hypotalamus är intakta, och det är just den förutsättningen som brister vid hypofyssjukdom.

Kopplingar

Relaterat: TSH, Fritt T4, Fritt T3, Tyreoidea, Hypotyreos, Hypertyreos, Negativ feedback