Dejodering

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik

Vad är det?

Enzymatisk avspjälkning av en jodatom från tyroxin (T4), varvid det biologiskt betydligt mer aktiva trijodtyronin (T3) bildas. Dejoderingen sker i perifera vävnader och är den viktigaste källan till cirkulerande T3.

Mekanism

• Tyreoidea producerar i huvudsak T4, som har avsevärt lägre hormonaktivitet än T3.
• Endast omkring 10 % av T3 i serum är producerat i tyreoidea — resten bildas genom dejodering av T4 i perifera organ, framför allt lever och skelettmuskulatur.
• Det T4 som tas upp direkt av målcellerna omvandlas där till T3 innan det binder till receptorproteinerna i cellkärnan.
• Dejoderingen fungerar därmed som ett lokalt reglersteg: varje vävnad kan i viss mån styra sin egen tillgång på aktivt hormon.
• Vid begynnande tyreoideasvikt kan kroppen kompensera genom ökad dejodering av T4 till T3 och därigenom hålla T3 normalt trots att T4 börjat sjunka.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Vid lindrig Hypotyreos ses därför typiskt förhöjt TSH och lätt sänkt FT4 men normalt FT3 — T3 upprätthålls genom ökad dejodering.
• Detta förklarar varför FT3 är ett dåligt tidigt mått på hypotyreos, medan TSH är den känsligaste markören.
• Vid Hypertyreos måste däremot T4 och T3 sambedömas för att gradera sjukdomen, eftersom FT3 kan stiga mest.
• Svår allmänsjukdom, svält och vissa Läkemedel hämmar dejoderingen och sänker FT3 utan primär tyreoideasjukdom.

Kopplingar

Relaterat: T4, T3, Fritt T4, Fritt T3, Tyreoidea, Hypotyreos, Sköldkörtelhormon