Blaster

Vad är det?

Omogna kärnförande förstadier i benmärgens cellinjer — myeloblaster i den myeloiska och lymfoblaster i den lymfatiska linjen. Normalt utgör de en liten andel av märgcellerna och saknas i perifert blod; deras andel är ett av de viktigaste diagnoskriterierna vid akut leukemi.

Morfologiskt kännetecknas blasten av stor kärna med finmaskigt kromatin, synliga nukleoler och sparsam basofil cytoplasma.
Vid akut leukemi sker en klonal expansion med mognadshämning på blastnivå — cellerna delar sig men mognar inte ut till funktionsdugliga celler.
Ju högre andel leukemiska blaster i förhållande till totalantalet leukocyter, desto kraftigare hämmas övriga blodceller → anemi, trombocytopeni och nedsatt immunförsvar.
Vid AML saknas mellanliggande mognadsstadier mellan blast och mogen granulocyt — ett leukemiskt gap kallat hiatus leukemicus.

WHO-kriterium för AML: ≥20 % blaster av kärnförande celler i benmärg eller perifert blod.
Vid KML i kronisk fas är blastandelen i märgen <10 %; stigande andel signalerar övergång till blastkris.
Fynd av Auerstavar i blasterna är i sig diagnostiskt för AML och ses i ca 40 % av fallen.
Blastens linjetillhörighet bestäms med immunfenotypning och peroxidasfärgning, eftersom myelo- och lymfoblaster inte alltid kan skiljas morfologiskt.

Tenta-fokus

Monomorf blastbild + anemi + trombocytopeni talar för ALL, medan polymorf lymfocytbild med normalt Hb talar för mononukleos.