TNF

Vad är det?

TNF står för tumörnekrosfaktor och är en av de centrala proinflammatoriska cytokinerna. TNF framställs framför allt av makrofager och driver tillsammans med Interleukin-1 och Interleukin-8 det systemiska svaret vid infektion och inflammation.

Makrofager aktiveras av mikrobiella strukturer som lipopolysackarid och peptidoglykan, samt av substanser som läcker ut ur skadade celler.
De frisätter då TNF, Interleukin-1 och Interleukin-8, vilka främjar granulocyternas utträde ur blodbanan till den inflammerade vävnaden.
Parallellt produceras prostaglandin E, leukotrien B, Platelet activating factor och NO.
TNF verkar på endotelceller genom att uppreglera adhesionsmolekyler, vilket är en förutsättning för leukocyternas vidhäftning och utvandring.
Systemiskt driver TNF feber, akutfasproteinsyntes i levern och den hämning av erytropoesen och järnfrisättning som ligger bakom sekundär anemi.

Förklarar mekanistiskt varför ferritin stiger och järnet låses in i makrofagerna vid inflammation — grunden för funktionell järnbrist.
Vid kraftigt cytokinsvar, t.ex. vid sepsis eller svår Covid-19, ses extrem stegring av akutfasproteiner och uttalad påverkan på blodstatus.
Kopplingen inflammation–koagulation går via samma aktiverade monocyter, som exponerar vävnadsfaktor (TF) och kan utlösa en koagulationskaskad.
TNF mäts inte rutinmässigt i klinisk kemi; effekten avläses indirekt via CRP, SR och akutfasreaktanter.