Mononukleära celler
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser
Vad är det?
Mononukleära celler är leukocyter med en enkel, odelad kärna — i praktiken lymfocyter och monocyter. De ställs mot de polynukleära (segmentkärniga) granulocyterna. Uppdelningen är den grövsta nivån i differentialräkningen och används för att skilja typiska infektionsmönster åt.
Mekanism
- Lymfocyter är effektorceller i det adaptiva immunförsvaret och expanderar klonalt vid virusinfektion.
- Monocyter cirkulerar kort tid och mognar i vävnad till makrofager med fagocyterande och antigenpresenterande funktion.
- Vid virusinfektion stimuleras lymfocytproduktion samtidigt som granulocytantalet ofta faller, vilket förskjuter fördelningen mot mononukleära celler.
- Vid bakteriell infektion dominerar i stället utsvämning av polynukleära granulocyter från benmärgen, ofta med vänsterförskjutning.
- Vid mononukleos (EBV) ses stora aktiverade lymfocyter med riklig cytoplasma på blodutstryk.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Kompendiets mönstertabell: vid Virusinfektion tenderar B-LPK att sjunka, med samtidig ökning av mononukleära leukocyter; vid Bakteriell infektion ökar B-LPK och de polynukleära leukocyterna.
- Mönstret är dock inte tillförlitligt nog för att avgöra infektionstyp — sensitiviteten och specificiteten är otillfredsställande. P-CRP är ett bra komplement.
- Kraftig lymfocytos hos äldre utan infektionstecken ska föra tanken till KLL.
- Andelen mononukleära celler bedöms i B-celler, som inte ingår i blodstatus utan beställs separat.
Kopplingar
Relaterat: Lymfocyt, Monocyt, Granulocyt, Differentialräkning, Virusinfektion, Mononukleos, Lymfocytos, Leukocytpartikelkoncentration