Urokrom

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Samlingsnamn för de gula pigment som är huvudansvariga för urinens normala färg. Tillsammans med Uroerytrin och Urobilin gör urokromerna att normal urin växlar mellan ljusgul och mörkgul.

Mekanism

• Urokromer är kväve- och svavelhaltiga metaboliter som bildas kontinuerligt i ämnesomsättningen och utsöndras via njurarna.
• Produktionen är relativt konstant per tidsenhet, medan urinvolymen varierar kraftigt. Färgens intensitet blir därför i praktiken ett grovt mått på urinens koncentrationsgrad: liten diures ger mörk urin, stor diures ger ljus urin.
• Detta gör urinfärgen till en enkel — men mycket osäker — bedside-indikator på hydreringsgrad, som dock helt kan förvanskas av pigment, läkemedel och sjukdom.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Nästan färglös urin ses vid kraftig utspädning, t.ex. vid Diabetes insipidus, samt vid skrumpnjure på grund av bristfällig oxidation av urokrom — här är den bleka urinen alltså inte bara ett utspädningsfenomen utan ett tecken på nedsatt njurfunktion.
• Orange urin ses vid “törsturin” med feber (koncentrering) och vid leverparenkymskador med ökning av urobilin.
• Färgen som sådan säger inget om urinens osmolalitet med tillräcklig precision — Urinosmolalitet är det korrekta måttet på koncentrationsförmåga, medan Specifik vikt endast ger en grov uppfattning och störs av protein och glukos.
• Kraftigt färgad urin kan maskera färgutvecklingen på testfälten och störa avläsning av urintestremsa.

Kopplingar

Relaterat: Uroerytrin, Urobilin, Urin, Urinosmolalitet, Specifik vikt, Diabetes insipidus, Urintestremsa